Räcker toleransen bara till dem som har rätt åsikter?

I september utsattes teologen Ray Baker för ett drev i finsk-svensk press, som Dagen skrivit om. Orsaken var att han skulle tala i ämnet – ”varför jag inte är gay trots att jag gillar killar”. Av de omkring 30 artiklar som publicerades är det några enstaka som tar honom i försvar. Därtill talade folkkära Mark Levengood om för sina 213 000 följare på Instagram hur skamligt det är att kyrkan, mot all forskning, bjuder på en föreläsning om att bota homosexualitet genom ”den där vidriga omvändelseterapin”. Detta trots att inget av detta var annonserat och Ray återkommande tagit avstånd från omvändelseterapi.

Precis som i de flesta artiklarna hade inte Levengood gjort sig ansträngningen att be Ray om en kommentar och till synes inte heller kollat upp vad han sagt i ämnet. Det framstod närmast som karaktärsmord. Ett av evenemangen ställde in hans medverkan, det andra valde att fullfölja som planerat trots påtryckningar.

Det smärtar mig djupt att många homosexuella upplevt sig kränkta i, och av kyrkan.

—  Simon Holst

I en samtid som framhåller tolerans och människans frihet att själv välja sin egen identitet är det anmärkningsvärt. I ett tolerant samhälle borde det vara önskvärt att få lyssna till flera röster som utifrån samma utgångsläge landat i olika slutsatser. Toleransen tycks endast räcka till dem som tycker lika.

Låt mig stryka under att jag inte på något sätt förespråkar omvändelseterapi. Det smärtar mig djupt att många homosexuella upplevt sig kränkta i och av kyrkan. Lösningen är dock inte osakliga påhopp och cancellering av oliktänkande.

Filosofen Herbert Marcuse skrev efter andra världskriget en essä om ”repressiv tolerans”. Som jude uppvuxen i Nazityskland såg han hur Hitler förtryckte alla som var fel i hans ögon. Marcuse resonerar att om vi kommer till makten kan vi vara intoleranta mot dem som tidigare var det mot oss. Inte för att vi har mer rätt utan för att det är vår tur, vi har möjligheten. I stället för att använda den nyvunna makten till att skapa ett mer inlyssnande samhälle skulle den användas till att förtrycka tidigare förtryckare.

Det pågår i dag en oroväckande trend av konformism där alla, inklusive kristna samfund, ska silas genom ett åsiktsfilter för att bli av med det som anses vara fel i olika frågor. Tvärtemot att skapa enhet är jag rädd att det bidrar till ännu mer polarisering. I stället för att lyssna till varandra skapas isolerade mötesplatser för dem som tycker lika.

Min ambition att lyssna till andra som inte tycker som jag är inte främst för att övertyga dem att tycka som jag. Däremot för att förstå hur de resonerar, utmana mina egna tankar och vässa mina argument för de värderingar jag inte vill överge. Den strävan borde gå i två riktningar.