Jag fyller bröstet med luft och skriker för full hals tillsammans med sisådär halva rummet: Här är killarna! Men den decibelintensiva sångtävlingen var redan avgjord på förhand. Det spelade ingen roll hur mycket vi tog i och om vi råkade utgöra majoriteten i ett givet barnmöte, vi lyckades aldrig överträffa tjejernas röstresurser.
Tyvärr har det ofta varit tvärtom i kyrkans värld. Tjejer och kvinnor har förväntats hålla låg profil och inte stöta huvudet i glastak. Jag är glad att situationen i mitt eget sammanhang är annorlunda i dag, där kvinnor och män uppmuntras verka och leda i den tjänst Gud kallar till. Min hållning att fullt ut bejaka kvinnligt ledarskap har jag inte trots Bibeln utan på grund av den även om andra av samma skäl landar annorlunda.
[ Debatt: Släpp fram kvinnorna i Pingst ]
Jag är för lika möjligheter för kvinnor och män i Guds församling. Med det sagt är män och kvinnor olika på gruppnivå, varför det kommer vara naturligt att vi ser fler kvinnor i vissa roller i församlingen och fler män i andra. Det är kontraproduktivt att tvinga fram jämlikt utfall då det riskerar att människor ges uppdrag Gud inte kallat dem till för att ”fylla kvoten”.
Jag är för lika möjligheter för kvinnor och män i Guds församling.
— Simon Holst
Regelbundet lyfts vikten av att uppmuntra kvinnor till tjänst, vilket bär frukt. Håkan Kennes förtjänstfulla uppsats i ämnet visar en tydlig trend i Pingst och EFK. Andelen anställda kvinnor i församlingarna ökar. Mest markant i Pingst, 10 procent på sex år, till 42 procent anställda kvinnor 2021. ALT:s pastorsprogram har haft en majoritet kvinnor 2017–2021. Anställda i Pingst under 30 år har sedan 2021 en majoritet kvinnor. Flera jag talar med bekräftar bilden.
Om vi under överskådlig framtid kommer se en majoritet unga kvinnor gå in i församlingstjänst är det välkommet. Situationen har varit motsatt i mannaminne. Samtidigt ser jag en tilltagande varningssignal – var är killarna? Varför tycks vi ha allt svårare i kyrkans värld att attrahera unga män att kliva in i församlingstjänst?
En hel del forskning lyfter att män på gruppnivå är mer intresserade av saker medan kvinnor är intresserade av människor. Det är en utmaning eftersom kyrkan handlar om människor. Därtill tycks män vara mer riskbenägna, där en uddlös kyrkomiljö som inte utmanar knappast lockar. Ökad betoning på akademisk utbildning för att bli pastor bidrar också (betydligt fler kvinnor söker akademiska studier). Just det lyfter Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst FFS, i en intervju med Dagen, när han tvekar kring om han kunde ha blivit pastor i dag.
På männens konto ska även sättas vår tendens att förbli pojkar som duckar ansvar och söker vårt eget bästa. Att inte adressera våra olikheter riskerar ta oss från ena diket till det andra där halva befolkningen blir frånsprungen och underanvänd. Det har vi inte råd med.
[ Pelle Hörnmark: Inte säker på att jag kunde ha blivit pastor i dag ]
