Demokraternas konvent i Chicago har handlat om abort. Det är inte så konstigt. Abortfrågan kan avgöra presidentvalet. Amerikanska väljare är nämligen långtifrån nöjda med utvecklingen där en lång rad republikanska delstater förbjudit eller på olika sätt beskurit rätten och tillgången till abort.
Joe Biden har fokuserat på hur abortförbuden skadar kvinnor som i grunden är glada för sina graviditeter, men vars liv och hälsa äventyrats när de inte fått göra abort. Dessa kvinnor representerades på konventet av paret Amanda Surawski. Amanda blev svårt sjuk under sin graviditet, men fick beskedet att åka hem och vänta tills hennes liv var i akut fara. Först då kunde läkarna genomföra aborten. Kaitlin Joshua berättade om hur hon höll på att förblöda av ett missfall för att läkarna inte vågade ge henne rätt vård.
Till sist fick Hadley Duvall mikrofonen och berättade om hur hon som tolvåring blev gravid efter att hennes styvfar våldtagit henne. Men det var innan Trumps konservativa Högsta domstol gjort livet till ett helvete för sådana som henne. Själva hade hon fått en abort, sluppit bära sin styvfars barn.
En del av det mänskliga i mänskligheten har gått förlorad.
— Susanna Birgersson
Reaktionerna var blandade. Alla tyckte synd om kvinnorna förstås, och alla hatar Trump, men för många skaver det att kvinnor som bara vill bli av med en oplanerad och oönskad graviditet osynliggörs. Kamala Harris må tala om kvinnans frihet att bestämma över sin kropp, men kvinnorna som paraderas som argument, hör alla till de undantagsfall där självbestämmande inte står i centrum, utan snarare omsorg om dem som råkat riktigt illa ut.
Och det är i den skarven den mindre uppmärksammade moraliska abortstriden står.
[ Abortbuss vid Demokraternas konvent rörde upp känslor ]
Jenni Villavicencio, grundare av Raven Lab for Reproductive Liberation, liksom Jamila Perritt från Physicians for Reproductive Health klagade på att historierna är så prydliga och tragiska, och önskade att fler slags historier skulle höras, att fler slags kvinnor skulle synliggöras. Och de brinner för en aborträtt helt utan restriktioner, helt fram till förlossningen, i hela USA.
Det är så omänskligt.
Den ömhet som vi öser över det nyfödda barnet borde sträcka sig in i livmodern och omfatta den ännu ofödda människan därinne. Utan mycket till medvetande, utan egen vilja, men mitt i en virvlande utveckling av allt mänskligt, mitt i en febril anknytningsprocess, så är fostret en av oss. Exakt när det blir ett barn och bärare av rättigheter är en filosofisk-religiös fråga, och lagens avvägningar är en sak för sig, men när abort inte längre betraktas och försvaras som en sorglig sista utväg, då är ömheten utraderad och en del av det mänskliga i mänskligheten har gått förlorad.
[ Frida Park: Även i Sverige hade Dina Zirlott nekats abort ]
