Gästkrönika

Jag tror jag är radikalare än någonsin

Evangelikal teologi menar jag har den bästa balansen mellan liberalteologins och fundamentalismens överdrifter, skriver Lars Gunther.

”Men Gunther, har du blivit diplomat på gamla dar?” Frågan kom från min gamla distriktsföreståndare från 1990-talet. Jag hade gett honom en hel del huvudbry. Sedan blev han missionsföreståndare. Vi möttes när han varit pensionär i några år. Jag finns mer centralt i vår kyrka än vad han gör i dag. Han hade undringar, men jag var som sagt oväntat diplomatisk, och svarade ”ja, jag är rädd att jag nog blivit det” på hans fråga.

Att vara mer diplomatisk kändes inte som ett misslyckande och den känslan hade förvånat mitt 30-åriga jag. Men nu är jag snart två gånger 30 och har studerat Bibeln, teologi och kyrkans historia mycket mer. Jag har fler erfarenheter, både egna och andras jag fått i förtroende. Och att se hur många frågor fordrar balans och nyansering är ofta viktigt. Inte som en kompromiss. Inte som en reträtt. Inte av feghet eller bekvämlighet. Utan för att troheten mot Kristus och viljan att vara radikal har lett mig dit, utan att ha tappat i styrka. Att vara radikal är inte detsamma som att vara extrem! Vissa frågor har mer är en sida. Och nu var det en sådan som vi talade om.

Jag förstår viljan att vara kompromisslös. Också jag har läst om den ljumma församlingen i Laodikeia, varken kall eller varm. Jag läser varningen än i dag, men min tillämpning ser annorlunda ut. Den är inte en uppmaning att inta teologiska extrempositioner. Det är en varning mot övermod och självtillräcklighet. Vi måste läsa sammanhanget.

Ordet radikal kommer från latinets radix – rot.

—  Lars Gunther

Detta är också skälet till att jag envisas med att kalla min bibelsyn och min teologi evangelikal. Det finns inget självändamål att kunna applicera den benämningen på sig själv, men det råkar vara vad den teologi kallas som jag menar har den bästa balansen, mellan liberalteologins och fundamentalismens överdrifter.

Jag gör det trots att ordet är svåranvänt. På 1980-talet kom några fundamentalister, med Jerry Falwell som det mest kända exemplet, att börja anamma benämningen. De är EINO – ”Evangelicals In Name Only”. (Ännu konstigare blir det när många som i väljarundersökningar kallar sig evangelikaler inte ens uppger sig ha en personlig relation till Jesus eller ett aktivt medlemskap i någon kyrka.)

En sådan position är för övrigt inte mindre fylld av kamp bara för att den förhoppningsvis blivit mer nyanserad och balanserad. Tvärtom leder det ofta till att man angrips från fler håll i de teologiska samtalen. Men det i sig kan vara ett kvitto på att man hamnat någorlunda rätt. I stället för att gå mot extrema positioner i periferin är det viktigt att gräva djupare ned i myllan. Ordet radikal kommer från latinets radix – rot. Jag tror att jag är radikalare än någonsin!

Fler artiklar för dig