I Joh 13:35 säger Jesus till lärjungarna och kristna i alla tider: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra.” ”Bud” och ”ska” – det gudomliga sättet att se kärlek skiljer sig uppenbarligen från vårt. I dag sätter vi ofta likhetstecken mellan kärlek och känslor.
Vi hör hur en scenartist ”känner kärlek” framför en stor skara anonyma fans. Eller hur vuxna människor lämnar make eller maka och barn eftersom de blivit ”kära” i någon annan och inte kan ”rå för hur de känner”. Det senare är sant, men som vuxen kan man förstås påverka vad man gör av sina känslor.
Känslor kan visa att något viktigt är i görningen och vara tecken på vissa former av kärlek. Men känslor går inte att påbjuda. Den kärlek som Jesus påbjuder, ”agape” på Nya Testamentets originalspråk grekiska, betyder att vilja den andras bästa för att hans eller hennes egen skull. Inte för vad han eller hon ”ger” mig, i form av känslomässiga eller andra vinster.
Att följa känslor, exempelvis av förälskelse, kan vara motsatsen till kärlek, beroende på föremålet för känslorna och situationen.
— Thomas Idegard
Det är den kärlek Gud älskar oss med. Den är en akt av viljan, det vill säga kommer från oss, aktivt, där känslor kommer till oss, passivt. Därför kan kärleken vara ett bud, något Gud vill att vi ska vilja, och därifrån göra. Och så förstår vi att detta med att följa känslor, exempelvis av förälskelse, kan vara motsatsen till kärlek, beroende på föremålet för känslorna och situationen.
Att vi i 1 Joh 4:8 kan läsa att ”Gud är kärlek” betyder inte att allt vi upplever som kärlek är detsamma som Gud, eller något som Gud vill. Vårt språks begränsningar försvårar för oss här. Antikens grekiska har fyra ord för kärlek, där många moderna språk har ett. Gillanden eller erotiska attraktioner, till exempel, för vilka Nya Testamentets författare och den tidiga kyrkan hade helt andra ord än ”agape”, är alltså per definition inte kärlek i någon mening som Gud är det.
Guds kärlek är förstås ett med Guds sanning och kan inte separeras. Sanning utan kärlek riskerar bli hård, och kärlek utan sanning riskerar bli naiv och felriktad, vad vi än råkar känna.
Gud är kärlek genom att Gud är treenig, i sig själv en gemenskap av givande, självuppoffrande vilja. Denna kärlek blir för oss fullt synlig i Jesus Kristus och bara genom honom möjlig att bli delaktig i. Vi erfar och uttrycker alltså gudomlig kärlek när vi avstår från att följa spontana känslor och begär, i denna mening förnekar oss själva, enligt den bibliska och klassiskt kristna trons bud, för det högsta Goda och Sanna, Gud, och lyfter oss över beroendet av känslor och gillanden.
Det kan vara bra att hålla i minnet för att som kristen inte låta sig dras med när olika röster försöker definiera kärlek utifrån andra grunder.
