Det finns en fråga som många ställt sig: Hur kan det komma sig att min längtan efter mer av Gud kan exploateras av olämpliga, rent av hemska, ledare? Borde inte Gud vara mer angelägen om att skydda dem som är mest hängivna från osunda miljöer?
Vi vet att Gud dömer dem som förleder andra. Att få en kvarnsten runt halsen och sänkas i havets djup vore att föredra för dem (Matt 18:6). Jag har skrivit om det förut. Som Jesus sa: ”Ve dig värld med dina förförelser … ve den människa genom vilken de kommer” (v 7). Men inramat av dessa verop finns de märkliga orden ”förförelserna måste ju komma”. Varför då?
Vi är ofta väldigt svartvita i vårt tänkande. Antingen är ett något bra eller så är det dåligt. Inled ett samtal om Hillsong eller Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby så får du se! Vi bör sträva efter att skapa trygga miljöer ur varje aspekt men det slår ofta över i meningslös kategorisering av goda och dåliga sammanhang.
Gud har en högre prioritet än säkerhet, nämligen att vi ska växa. Att bara akta sig för det osunda leder inte till mognad. Vi behöver något annat, nämligen att pröva. Vi behöver inte listor över det vi ska undvika, utan växa i urskillning så att vi själva kan se vad som bör undvikas och vad som bör välkomnas och vad som bör avvisas.
Gud har en högre prioritet än säkerhet.
— Lars Gunther
Prövning kan inte läggas ut på entreprenad. Det är vars och ens ansvar att bidra till den.
Vårt fokus ska också vara offensivt. Att söka andekrafter i överflöd (1 Kor 14:12) ska inte balanseras mot, utan kompletteras med prövning. Det är ingen dragkamp!
Gud prioriterar vår mognad över vår säkerhet, tillväxt över bekvämlighet. Den andliga rustningen ges så vi kan göra motstånd på onda dagar, inte att slippa dem (Ef 6:13). Och urskillning är därför inte en teknik eller metod, utan något som involverar mig själv. När jag dras till något, vad är det som väckts? Det är sällan något entydigt, utan en blandning av god längtan (kärlek) och köttets ambition (högmod). När jag tar avstånd från något, är det på grund av Guds varningssignaler i mitt inre eller är det obearbetad besvikelse, rädsla att tappa kontrollen eller att göra en prestigeförlust?
Vi kan bara växa till mognad när vi riskerar att dras med av villfarelser (Ef 4:13–14). Falska profeter finns för att pröva oss (5 Mos 13:1–3). Det är vårt jobb att pröva dem, för när vi prövar – på riktigt och inte bara är cyniska eller skeptiska – så består vi provet. Då blir vårt tvehågsna hjärta mer helt och då kommer vi närmare att följa det största budet (Matt 22:36-38).
[ Lars Gunther: Hota hellre med Guds dom än Haag, biskopar ]
