Kan du tänka dig ett socialdemokratiskt parti i Europa som ställer sig bakom en toppkandidat som av minoriteter anses vara rasistisk? Knappast. Trots det fick Jeremy Corbyn 2018 förnyat förtroende att leda Labour inför stundande parlamentsval. Skillnaden var att judar stod för anklagelsen. Hela 86% av Storbritanniens judar ansåg Corbyn vara antisemitisk. Labour förlorade valet och även anseendet då en omfattande rapport av en människorättsorganisation 2020 fastslog att Labour gjort sig skyldiga till systematisk antisemitism under Corbyns ledarskap.
Dessvärre var inte Corbyn ett tragiskt undantag utan del av ett globalt fenomen som förstärkts efter 7 oktober. I en upplysande essä påvisar Hadley Freeman vänsterns blindhet i relation till Hamas massaker. Gång på gång har politiker, nyhetsankare och kulturpersonligheter misslyckats med att fördöma Hamas. När det skett har det ofta likt FNs generalsekretare Guterres poängterats att det inte skedde i ett vakuum.
Israel kan och bör kritiseras på samma premisser som andra demokratiska länder. Problemet är att de propalestinska demonstrationerna och hyllningarna på sociala medier inte började för några veckor sedan utan redan den 7 oktober medan Hamas terrorister var i full gång med att mörda, skända, bränna och våldta. Det mörkaste exemplet rör det sistnämnda. Det systematiska sexuella våldet som negligerats och tonats ned. För första gången har kvinnorättsaktivister sagt “me too, but not jew”. Det tog UN Women femtio dagar att fördöma våldet mot kvinnor 7 oktober.
Var kommer denna blindhet ifrån, kamouflerad som antisionism?
— Simon Holst
Var kommer denna blindhet ifrån, kamouflerad som antisionism? Mycket går att härleda till identitetspolitiken som förenklat delar upp världen i förövare och offer baserat på historiskt förtryck. Längst upp finns rika, vita människor och längst ner färgade, fattiga människor. I denna logik finns inga som är “rikare och vitare” än judar, trots att hälften av världens judar är färgade. Judar kan av högerextrema beskrivas som smutsiga undermänniskor samtidigt som vänsterextrema ser dem som förmögna, priviligierade kolonialister som kontrollerar medierna.
Att judar är den enda minoritet som tycks vara lovligt byte visar komikern David Baddiel i sin bok med den slående titeln Jews don’t count. Efter 7 oktober tvingas ännu en generation judar vakna upp till samma kalla insikt som Theodor Herzl gjorde då han hörde den franska folkskaran skandera “död åt judarna” under rättegången 1894 mot den franske judiske officeren Dreyfus.
Nyligen talade jag med en svensk judinna om hennes upplevelse efter 7 oktober. Något hon sa grep tag i mig: “Det värsta har varit att upptäcka hur nära under ytan hatet mot oss finns”.
[ Simon Holst: Om vi ska nå Sverige behövs alle man på däck ]
