Ännu en kväll sitter jag i soffan och känner hur luften går ur. Nyheterna från tv:n, scrollandet på mobilen … Allt det lidande, hat och missmod som råder i världen sköljer över mig och jag kan inte andas. Ser bilderna från Rafah. Rapporterna om klimatet. Politikers stora ord. Och bortom allt så mycket nöd.
Tvingar fötterna kvar på jorden. Försöker fästa blicken vid det goda som sker utan att blunda för det onda. Trycket över bröstet. Andas in. Andas ut.
Men det är en röst jag inte hör. Genom det brus som råder där människor desperat längtar efter medmänsklighet, törstar efter hopp och mening saknas en röst. Rösten av helig vrede. Som reser sig ur askan och säger att nu får det vara nog! Som vågar ryta ifrån. Mot hat och orättfärdighet. Mot främlingsfientlighet och diskriminering. För kärlek och medmänsklighet. Var är den? Som höjer sig för alla de som faller offer i gängkriminalitetens våld. För dem som faller mellan stolarna i välfärdssamhällets tillrättalagda system. För dem som tappat hopp. Rösten från kraftens och kärlekens ande, från hoppets Gud och evighetens Fader. Från den vars liv vi säger oss följa. Rösten från kyrkan.
Hur kan vi vara tysta?
Det är dags att vi börjar älska människor till himlen.
— Ida-Maria Brengesjö
Genom Gamla testamentet hamrar den heliga vreden mot orättfärdighet, förtyck och lidande som Guds taktfasta hjärtslag. I evangelierna får vi lära känna honom själv i Jesus Kristus när han visar på en annan väg genom denna världs orättvisor. En kärlekens väg, rättfärdighetens och nådens väg. Så ger han av sin egen Ande. Till oss. Till kyrkan. För att vi ska fortsätta vägen, med utsträckta händer och bultande hjärtan.
Det är dags att höja den rösten nu.
Jag är trött på ytlighet, putsade fasader, perfekta gräsmattor och korrekta verksamhetsprogram. Trött på likgiltighetens bekvämlighet som jag så lätt slår mig till ro i, både i livet och kyrkan, där jag hamnar på läktaren av tyckanden och åsikter utan att egentligen själv låta mig drabbas. Av nöden. Av medmänskligheten. Av Jesu kärlek.
Jag längtar efter en kärleksrevolution. Som genomsyrar samhällen och vänder människors hopplöshet till hoppfullhet. Som får se människor komma till tro, liv bli upprättade och förvandlade. Som får förändra orter där vi finns. Vända hat till kärlek, mörker till ljus. Som sprider sig genom Sverige och vidare utanför dess gränser. Alla kan inte vara predikanter, politiker eller ens evangelister. Men vi kan alla vara dem som älskar vår nästa, delar tron, hoppet och evangeliet med en till. Det är dags att vi börjar älska människor till himlen.
Andas in, andas ut. Andas in hoppets Ande. Andas ut Jesu kärlek. Vill du vara med?
[ Ida-Maria Brengesjö: Hur kan vi inte se att klimatet är en ödesfråga för kyrkans trovärdighet? ]
