Pingsthelgen har just passerat och kyrkan har ännu en gång påmints om Andens gränsöverskridande möjligheter. Men det är inte bara Andens kraft vi möter i berättelsen. Det är bilden av en frimodig, välgrundad och andefylld kyrka. Styrkan ligger i den kombinationen.
När Anden faller över lärjungarna får de kraft att bli hans vittnen. Det visar kyrkans grundläggande identitet till mission. När de möter människor och missuppfattningar på torget förklarar de med välgrundad teologi. De sätter in erfarenheter och uppfattningar i ett teologiska sammanhang. När nya steg behöver tas visar de målinriktat ledarskap som med mod och handlingskraft lägger en ny grund för Guds rike i en ny tid. Det är denna kombination som blir så lockande: hängiven mission, välgrundad teologi och målinriktat ledarskap som drivs av Anden i en frimodig karismatik.
Just den kombinationen har jag påmints om de senaste veckorna och jag tror att det är något vi i svensk kristenhet behöver mycket mer av. Jag var på en ledarkonferens i London arrangerad av Holy Trinity Brompton med Nicky Gumbel i spetsen. Tillsammans med några tusen deltagare från hela världen och några hundra från Norden möttes vi för fördjupning och utmaning. Det jag slogs av var den självklara integrationen mellan kunskap och handlingskraft, hängivenhet och reflektion. Allt genomsyrat av viljan att nå nya människor med evangelium.
Den dimension som binder detta samman är det målmedvetna ledarskapet.
— Ulrik Josefsson
Jag rör mig i många olika sammanhang och möter företrädare för dessa fyra fält, men ofta separerade. Det finns varma karismatiska miljöer som lockar till passionerat liv i Anden, ofta med frimodig karismatik. Det finns andra miljöer med en målmedveten vilja att sprida evangeliet och verka för en fördjupad missionalitet i hela kristenheten. Ibland kombineras dessa två dimensioner till en andefylld missionsiver.
[ Sam Wohlin: Vi är i ett desperat behov av andlig förnyelse i svensk kristenhet ]
Sedan finns det andra miljöer som lägger kraften på reflektion och teologisk fördjupning. Dessa behöver inte nödvändigtvis bli teoretiska men vår förståelse av teologi verkar locka till teoretiskt resonemang som åtminstone uppfattas ge mindre rum för den andefyllda missionsivern. Lite för ofta jobbar vi i våra stuprör och renodlar den ena aspekten på den andras bekostnad. Det glappet skulle vi behöva överbrygga för båda sidornas skull.
Den dimension som jag uppfattar binder detta samman är det målmedvetna ledarskapet som orkar och vågar själv gestalta kombinationen. Jag drömmer om en passionerad missionsiver, hängiven karismatik, välgrundad teologisk reflektion ledd av ett målmedvetet ledarskap. Sådana miljöer tror jag behövs i den svenska kristenheten både för kyrkans och för världens skull.
