Det kan inte råda stor tvekan om att svenska skola behöver, minst sagt, restaureras. Rapporter, böcker och artiklar talar ett entydigt språk. Skolors standard eller kvalitet varierar, men detta påpekande duger inte som försvar av rådande förhållanden. Familjemiljöerna har oersättlig betydelse för individen och samhället, men det har också skolåren. Varje regering, tror jag, utlovar att skolan ska prioriteras i alla de avseenden. Och för framtiden är detta absolut nödvändigt.
Curt Nicolin var under åtskilliga år Sveriges mest respekterade industriledare och något av en samhällsikon. Han var en av näringslivets mest betydelsefulla aktörer under andra halvan av 1900-talet. År 1996 gav han ut Ny strategi för Sverige. Han offentliggör självfallet åsikter om företagsamhet och ekonomi, men han visar också sitt stora intresse för etik: ”Sverige har varit kristet i 1000 år. Kristendomsundervisningen är numera en del av ämnet religion.
Det tycks mig riktigt att barnen under de första åren i skolan enbart skulle undervisas i kristendom. Det skulle även underlätta för dem i deras personlighetsutveckling, och det skulle ge lärarna många utgångspunkter för att belysa vad som menas med god etik. Under senare skolår skulle sedan andra religioner successivt kunna introduceras”. Personlighetsutveckling var ordet! Att kristendomsundervisning kan ”ge lärarna många utgångspunkter” är odiskutabelt.
Det finns inga etiska vacuum.
— Alf Svensson
Själv minns jag hur Olga Gustavsson, småskollärarinnan, och Olof Svensson, folkskolläraren, lät oss läsa berättelsen om den barmhärtige samariern. Än i dag, nästan 80 år därefter minns jag hur vi elever fångades av innebörden, när den transponerades till vår dagliga verklighet. Och vem funderade inte över texten som beskriver hur de skriftlärda kom dragandes med kvinnan som skulle stenas, att Jesus skrev i sanden och sa: ”Den av er som är utan synd kaste första stenen”.
Och om inte alla, så de allra flesta, eleverna kunde de tio budorden. De levnadsregler som miljoner och åter miljoner tagit till sig, och som författaren Stig Claesson (Slas) nämner ”som kanske vårt viktigaste arv”.
Det är glädjande att höra och läsa att regeringen ska satsa på en ”kunskapsskola”. Fattas bara annat! Men skolan måste också handla om just ”personlighetsutveckling”, om en etik, om värderingar som hjälper oss att leva. Nog minns jag de förödande idéerna från 1960-talet, då skolan skulle vara ”objektiv” och ”etiskt neutral”. Det finns inga etiska vakuum. Det visste skolpolitikerna på 1960-talet också.
Men vilka värderingar som kunde påverka ”personutvecklingen” stod man upp för när de västerländska och kristna sopades undan”? Författaren Slas föreslog de tio Budorden ”som riktmärken i en förvirrad värld i ett förtvivlat kaos.”
[ Alf Svensson: Neutral skola en omöjlighet ]
