I en dödscell i block 11 i Auschwitz har en fånge med hjälp av sina naglar lyckats karva in ett konstverk som föreställer Jesus på korset. Vad kan syftet ha varit? Vi vet inte, men vi kan spekulera. Kristen konst kan ha minst fem funktioner: helga ett kyrkorum, inspirera till bön, utgöra en bön, förkunna den kristna tron och vittna om den kristna (och mänskliga) erfarenheten.
Tyvärr har en del frikyrkliga ovanan att avisa alla typer av kristen konst i tron att dess syfte alltid är att helga ett kyrkorum och därmed riskera att bli ett föremål för tillbedjan och avgudadyrkan. Att bilderna i en barnbibel också är kristen konst brukar gå dessa frikyrkliga förbi.
Jag blev påmind om detta då jag läste Rickard Lundgrens debattartikel i Dagen där han avvisade behovet av avskilda kyrkorum, en uppfattning som jag i egenskap av före detta församlingsplanterare sympatiserar med. Däremot inte sagt att man för den saken skull bör avvisa kristna andaktsföremål.
[ Lars Adaktusson: När kyrkorum blir konsertlokaler riskerar det heliga gå förlorat ]
Vår församlingsplantering samlades i mitt vardagsrum, därför valde jag att dekorera det med kristen konst. Varför? För att det var ett uttryck för min bön, jag hängde upp bilder på Jesus för att han skulle känna sig hemma. Bilderna väckte också frågor bland mina muslimska gäster varpå jag fick möjligheten att både förkunna och vittna om min kristna tro. Och ja, jag såg också att bilderna hjälpte oss att komma i andaktsstämning när vi skulle be. Var det avgudadyrkan? Nej, ingen av oss tillbad bilderna, konstverken vara bara illustrationer av bibelord, de hade samma funktion som en predikan har i en gudstjänst: en förkunnelse som inspirerar till bön och tillbedjan.
Personligen hoppas jag att den kristna konsten ska få samma funktion bland vuxna som den redan har bland barnen. Ingen betraktar barnbiblar som avgudadyrkan, inte heller målarbilderna i söndagsskolan. Den som vill komma in i himmelriket måste bli som barnen, och barnen tar emot Jesus genom konsten, därför bör även vuxna nyttja konstens väg till Gud. Vilket många frikyrkliga redan gör i dag genom att ta del av filmatiseringar av Jesu liv. Film är också konst.
Inom islam finns det inga filmatiseringar av Muhammeds liv, anledningen är bildförbudet. Men den kristna tron saknar ett sådant bildförbud. Eftersom Gud har blivit människa är det tillåtet att avbilda Gud, eftersom Gud själv blivit något som går att avbilda. Därför behöver man inte vara rädd för den kristna konsten.
Ett foto av fångens konstverk hänger i dag i mitt sovrum. En dödscell kan bli ett kyrkorum, så även ett sovrum, må alla väggar världen över vittna om Kristus, så att alla människor får höra talas om honom.
[ Debatt | Rickard Lundgren: Gud är inte beroende av utsmyckade kyrkorum ]
