Fast KD och S missar ju helt i abortfrågan

Nyligen debatterade KD-politikern Elisabet Lann och S-skribenten Joel Stade i Dagen om vilket parti som inspirerats mest av den Katolska kyrkans sociallära. Som katolik gläds man åt att politiker i ett så sekulariserat, och tidigare så tydligt protestantiskt, samhälle som det svenska, tävlar om att vara mest trogen en katolsk tanketradition. Samtidigt verkar debattörerna helt bortse från att deras partier förenas i ett starkt motstånd mot den mest grundläggande principen.

Först kort om socialläran, den undervisning från det katolska läroämbetet – påven i gemenskap med biskoparna samt koncilierna – som hjälper de troende att applicera evangeliet på sociala och politiska förhållanden. Den är inget partiprogram, utan betonar i främst vad som bör beaktas i synsätt och politik.

De flesta frågor, som skatter, migration och arbetsmarknad, rör det praktiska förnuftet där tron ska upplysa samvetet, vars omdöme också påverkas av andra, sekulära uppfattningar. Därför kan troende som beaktar sociallärans påpekanden lika mycket, landa i helt skilda ståndpunkter. Tre av sociallärans fyra principer hör till denna kategori: solidaritets-, subsidiaritets- och det gemensamma godas princip.

Varken abort eller dödshjälp kan vara legalt valbara möjligheter.

—  Thomas Idergard

Men det finns några frågor som rör absoluta värden, där sociallärans principer är bindande för samvetet och bara kan ge en härledd ståndpunkt. Absoluta värden skyddar de fundamentala nyttigheter som krävs för att uppfylla den mänskliga naturens ändamål, för att det över huvud taget ska finnas mänskliga personer som utvecklas i gemenskap. Här finns den fjärde principen, människovärdesprincipen: bara tillhörigheten till människosläktet gör att ett mänskligt liv måste vördas och skyddas, från dess tillkomst till naturliga död. Handlingar som motverkar denna princip är alltid inneboende dåliga och kan aldrig rättfärdigas. Konkret betyder det att varken abort eller dödshjälp kan vara legalt valbara möjligheter.

Här förordar dock både KD och S aktivt en motsatt politik – KD just nu mer ihärdigt – som kränker människovärdesprincipen så som den undantagslöst utläggs i sociallärans tradition. Den princip utan vilken en diskussion om tillämpningen av de andra principerna blir meningslös, därför att vissa mänskliga personer, de minsta, svagaste och med flera möjligheter ännu inte aktualiserade, legitimt kan uteslutas ur gemenskapen genom döden som metod. KD och S verkar till och med ense om att det måste kunna ske enklare, med ett starkare juridiskt skydd.

Givet att detta är verkligheten, kan frågan om vem av S eller KD som inspirerats mest av katolsk sociallära bara besvaras med: lika lite, selektivt och rumphugget – till dess att de båda applicerar, inte fler principer, men den mest grundläggande på sin politik.

[ Thomas Idergard: Biskopsbrevets livsduglighet är en farlig grund för etik ]