Snart är det påsk. Om du går på gudstjänst på påskdagen kommer du sjunga och höra om den uppståndne. Det finns två grundläggande frågor vi kan ställa om uppståndelsen. Har den verkligen inträffat? Vad betyder denna händelse? Frågorna hörde ihop tills liberalteologin gjorde sitt intåg i kyrkans historia med sina olika varianter på temat att Jesus inte historiskt och kroppsligen har uppstått från de döda, men att tanken utgör en viktig symbol.
Många feministteologer vill fästa fokus på att det var kvinnor som blev de första att bevittna den tomma graven och möta de den uppståndne. På den punkten är de fyra evangelierna samstämmiga. Ja, kvinnor bemyndigades att berätta världens bästa budskap. De ansågs vittnesgilla. Omdömesgilla. Och här finns en god poäng.
Den sydkoreanske pastorn David Yonggi Cho beskrev hur Guds Ande hjälpte honom se detta faktum och utgick från det när kvinnor bemyndigades att vara husgruppsledare, vilket var en avgörande nyckel för att församlingen skulle kunna växa som den gjorde. Jag själv har använt den när jag predikat, som ett bland många argument för en egalitär syn på kristet ledarskap.
Men det är inte påskdagens centrala innehåll.
Om uppståndelsen är ett påhitt faller inget vackert ljus på kvinnorna som skapat påhittet.
— Lars Gunther
Samma teologer som gärna ser detta som centrum missar att påskdagens bemyndigande av kvinnor fördunklas om uppståndelsen enbart vore en symbol; om kvinnornas skildringar var påhittade. Om det de berättade inte var sant, vad var de då? Lögnare? Klantskallar som gått till fel grav? Offer för sina egna inbillningar? Om uppståndelsen är ett påhitt faller det inget vackert ljus på kvinnorna som skapat påhittet.
Att traditionen om att kvinnor var de första att berätta om uppståndelsen helt och hållet skulle vara en efterhandskonstruktion är orimlig. Varför skulle någon göra så i dåtidens kultur? Otänkbart.
[ Henrik Steen: Gud har gradvis underminerat de patriarkala kulturerna ]
De som gör skildringen av Maria från Magdala, Maria, mor till Jakob och Josef, och Salome till berättelsens centrala innehåll och på samma gång trivialiserar den historiska uppståndelsen sågar av den gren de sitter på. Om Jesu uppståndelse är faktisk så är den bekräftelsen av hans ord och uppdrag, av försoningen genom döden på korset och starten på den nya skapelsen. Och i denna nya skapelse lyfts kvinnor, på tvärs med dåtidens normer. Det ser vi redan på den första påskdagen.
En engelsk sentens lyder ”the main thing is to keep the main thing the main thing” (det viktigaste är att låta det viktigaste vara det viktigaste). När själva uppståndelsens budskap blir symboliskt och kvinnorna sätts i centrum försvagas i själva verket synen på kvinnan. Den som vill värna kvinnornas självklara plats i församlingen, feministteolog eller ej, behöver alltså predika påskdagens centrum: Jesu faktiska uppståndelse.
[ Kontroversiellt att kvinnorna var de första som mötte Jesus ]
