Biskoparna i samfundet Svenska kyrkan har publicerat ett brev om livets början och slut. Flera av resonemangen inbjuder till en bredare, allmänkristen reflektion, till vilken jag vill ge ett bidrag.
Till brevets fördelar hör avståndstagandet från dödshjälp, där Svenska kyrkan är enig med kristenheten i övrigt. Mitt hopp är att det så förblir även om lagen skulle ändras. Detta inte sagt som retorisk släng utan efter att ha läst avsnittet om abort, präglat av utgångspunkten ”gällande svensk abortlagstiftning” – dagens politiska trosbekännelse – som motivering till att det är gott att abort finns som handlingsalternativ; alltså att abort inte är något ont i sig självt.
Brevet gör lagstiftningens begrepp ”livsduglighet” till sitt eget med innebörden att ett ofött barn inte är en person med människovärde så länge det inte är ”livsdugligt”. Detta är en godtycklig och farlig princip som motsäger den viktiga varningen i ett annat avsnitt i brevet mot att betrakta funktionshinder som något som reducerar människovärdet. Men att alla mänskliga potentialiteter inte är aktualiserade under en graviditet, eller åren direkt därefter, kan ju inte vara principiellt annorlunda.
Detta är en godtycklig och farlig princip.
— Thomas Idergard
[ Elisabeth Sandlund: En extra guldstjärna till biskoparna för orden om dödshjälp ]
En förnuftig syn, oberoende av rådande medicinsk teknik, måste besvara frågan med vilken rätt någon kan bedöma en annans, om än ”bara” ett ofött barns, livsduglighet, och vilka handlingar det rättfärdigar. Brevet talar om kvinnans rätt att besluta över sin kropp utan att nämna att det i en graviditet finns en annan kropp, om än liten och inte fullt utvecklad, som dessutom i hälften av fallen tillhör en kvinna.
Vill man lämna kravet på tankekonsekvens kan man gå till vetenskapens utsaga om att den allra minsta mänskliga kropp, även med bara en cell, är en unik person i meningen har ett unikt dna, och kombinera med den allmänna erfarenheten att denna kropp också när den är större och redan född, i många situationer kan vara eller bli beroende av andra för att vara ”livsduglig”.
Ur ett allmänkristet perspektiv kan man också invända mot biskopsbrevets behandling av Bibeln i relation till abort. Förstås nämns inte ordet i Bibeln, och självklart spelar tolkning en roll. Men andra kristna traditioner finner i både Gamla och Nya testamentet tydligt stöd för att det mänskliga livet skapas vid befruktningen, som i Ps 139 eller Marie bebådelse, där det ofödda barnet har ett namn och en kallelse också före den 18 graviditetsveckan. När biskoparna i nästa andetag menar att det bibliska budet om att älska sin nästa som sig själv måste förstås absolut, blir Jesus följdfråga i Luk 10:36 om vem som då är den utsattes nästa – där fokus riktas mot den som kan handla – hängande i luften på ett talande sätt.
