Takten i kommunikationen har väl aldrig varit så hög som nu. Världshändelser förmedlas på ett ögonblick: Även direktrapporter från rymden på svenska. Däremot är det inte självklart att ökad kommunikation leder till ökad närhet eller kontakt. Det verkar som att ju mer vi får veta om varandra desto mindre pratar vi med varandra. Vi behöver prata med varandra!
En av vår tids stora tragedier är att trots information och kommunikation så dras vi isär. Utan att förandliga saker kan jag bara konstatera att namnet djävul betyder just den som drar isär. Det är som en kraft utom vår kontroll drar oss isär. Det gäller i den globala världen, i det svenska samhället, mellan människor och ibland tyvärr även inom kyrkans värld.
Namnet djävul betyder just den som drar isär.
— Ulrik Josefsson
Härom dagen såg jag diagram över svensk politik där staplarna såg ut som Lapporten, högt på sidorna och nästan tomt i mitten. Samma dag satt jag i ett samtal med några kyrkliga ledare där bilderna av varandra försvårade fördjupat samarbete.
Samma dag rapporterades från Mellanöstern om två mammor bara några mil från varandra, en israel och en palestinier. Båda sörjde sina 21-åriga söner men bilden av orsak och skuld var väsensskild. Så nära, så lika men ändå så långt ifrån varandra. Vi är i skriande behov av verkliga möten.
Ett av problemen med dagens kommunikation är att vi allt mer bara lyssnar till dem som förstärker vår egen bild. Filterbubbla är inte bara ett tekniskt fenomen utan har också smugit sig in i mentaliteten.
Tyvärr gäller detta även inom kyrkan och bland kristna ledare. Däremot tänker jag att kyrkan och tron borde gestalta ett annat exempel och forma en annan kultur. Vi som kyrkliga ledare har ett mycket stort ansvar för att forma den kulturen.
[ Peter Halldorf: Fruktan för andra är roten till all polarisering ]
Därför kommer här några uppmaningar till mig själv och andra som fått förtroendet att vara ledare i kristna sammanhang.
Skilj på sak och person. Vi kan ha olika uppfattningar och preferenser men behöver kunna mötas i det större ansvaret för Guds rike i världen.
Tala mer med än om varandra. När vi har olika uppfattningar eller synpunkter på varandra så låt oss tala med varandra om saken. Ledarsamlingar som blir skvallerklubbar är ganska unket.
Tolka gott snarare än att misstänkliggöra. En mycket stor del av tolkningen ligger i förförståelsen hos betraktaren. Välj därför att tolka gott tills motsatsen är bevisad
Lyssna lite oftare än du talar. Som ledare är vi vana att tala och kanske förväntar oss att bli hörda. Respekten, tilliten och det goda samtalet förutsätter en stor portion lyssnande.
Försoning och upprättelse behöver börja hos oss och synas i den kultur vi formar.
[ Thomas Idergard: Polarisering är inte alltid fel - däremot vårt sätt att hantera den ]
