Inom kyrkan upprepar vi ofta att makt korrumperar, men att brist på makt också korrumperar är något vi sällan talar om. En av mina vänner arbetar som ledare inom räddningstjänsten, och efter vårt senaste samtal som kom att handla om pastorsyrket fick jag låna en av hans ledarskapsböcker, antologin Direkt ledarskap redigerad av Gerry Larsson och Kjell Kallenberg och utgiven av Försvarsmakten. Nyfiken på vad Försvarsmakten kan lära en pastor började jag läsa, och när jag kom till ett stycke om makt hajade jag till: ”Här kan tilläggas att den som upplever sig ha för lite makt också lätt korrumperas. Den som upplever sig vara maktlös kan frestas att exempelvis ställa sig utanför gruppen, att gå otillåtna vägar för att skaffa sig inflytande eller undandra sig påverkan.”
Denna frestelse talar vi alldeles för lite om.
Både makt och maktlöshet kan korrumpera en människas karaktär, det vill säga försämra en människas moral. Anledningen är att både makt och maktlöshet kan skapa en känsla av undantagstillstånd där den enskilde intalar sig själv att han eller hon nu inträtt i ett tillstånd där man inte längre behöver följa gängse lagar och normer. Det sker inte på en gång utan är en långsam process där man tappar tålamodet, man får bråttom, det jag vill skall hända måste hända nu på en gång.
Offerrollen får en att tro att man inträtt i ett tillstånd där allt man gör är heligt.
— Eleonore Gustafsson
Känslan av maktlöshet är ett slags lidande. Tyvärr tror många att lidandet per automatik helgar en människa, men så är det inte. Det är just denna föreställning som gör att maktlöshet korrumperar, offerrollen får en att tro att man inträtt i ett tillstånd där allt man gör är heligt.
Även om lidandet per automatik inte har någon helgande kraft är det trots allt en prövning där man får chansen att växa i sitt lärjungaskap. När Robert Clinton i sin bok The Making of a Leader beskriver det kristna ledarskapets fem faser hävdar han att erfarenheten av maktlöshet utgör en viktig del i Guds ledarskapsskola. Det är en övning i förtröstan och tålamod. Gud har aldrig bråttom, men den som inträtt i ett undantagstillstånd har alltid bråttom. Kristen tro handlar om konsten att kunna vänta.
Även om känslan av maktlöshet är en viktig del i Guds ledarskapsskola har försvarsmaktens ledarskapsbok en viktig poäng. På samma sätt som man inte bör utmana ödet genom att ge någon för mycket makt bör man inte heller ge någon för lite makt.
Därför är jag bekymrad över att så många församlingar saknar förtroende för sina pastorer. Det gör att pastorn också saknar makt och bristen på makt korrumperar. Och den risken måste vi också prata om. Begränsning är inte alltid lösningen, det kan också vara en del av problemet.
[ Fredrik Wenell: Ingen bör vara ledare utan att känna till farorna ]
