Angela Merkel stod framför en skara universitetsstudenter. En av dem undrade hur kanslern såg på att Tyskland nu har så många muslimer och moskéer. Och om hon inte kände någon ängslan för detta. Nej, svarade Angela Merkel, men låt oss fylla våra egna kyrkor och visa vad vi tror på.
Kanslern ville säkert betona att vi frimodigt ska stå upp för våra värderingar, i stället för att fixera oss vid, men förstås visa respekt för, muslimernas religiositet. På sistone har det i vårt land ordats mycket, i synnerhet från politikerhåll, om ”svenska värderingar”. Har Sverige egna? Har vi inte samma värderingar som övriga Norden och Tyskland och hela Västeuropa och USA och faktiskt FN-stadgan?
Värderingar borde vara universella, eller hur? Vi är ju människor alla, var vi än lever och bor på jordklotet. Länder kan ståta med olika kulturer, visst, men de viktigaste av alla värderingar ska gälla över alla nationsgränser. Människovärdet är okränkbart! Universellt! Och borde självklart också vara grunden för en värderingsdriven bistånds-, handels- och utrikespolitik. Vår brist på internationalism känns nästan farlig!
Vår brist på internationalism känns nästan farlig!
— Alf Svensson
Det är självklart att en muslimsk familj överför sina värderingar till kommande generationer. Men vilka värderingar lär vi ut, vi som ofta påstås leva i världens mest sekulariserade land? Att överföra värderingar är inte enkelt i ett genommaterialiserat samhälle. Värderingar har med livet, med människovärdet att göra, och fordrar, tror jag, en metafysisk dimension, en tro på att det finns en högre makt. Att människan inte är alltings mått. Och jo, det kan ses som något ”konfessionellt”.
Förbudsivern avseende konfessionella skolor kan vara lite svårt att förstå för oss som hela vår skoltid gick i den konventionella skolan som var konfessionell. Skolor får självfallet inte tvinga i elever en troslära. Men detta befriar inte skolor från att utrusta elever med karta och kompass för livets många terränger. Västerländska värderingar må man kalla det, om man är för feg att kalla dem kristna.
Sverige ska nu få en ”kunskapsbaserad ”skola. Bra så! En del politiker stryker under att kunskaper som ska läras ut ska vara ”evidensbaserade”. Som gammal historielärare blir jag nervös. Som om berättelserna om Napoleon, trettioåriga kriget eller livet under medeltiden vore ”evidensbaserad” kunskap. Som om kunskap och vetenskap har fastlåsta och tidlösa positioner.
Det är vår tids förvillelse att vi föreställer oss att livet och tron kan isoleras till mänsklig kunskap. Det är det ofattbara som är livet! Vi har för vana att avsluta dagen med ett ”gudsomhaver” som ofta blir en psalm, Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindra, den bedjandes suckar når …
