Det är ansträngande med optimism-stinna människor. Vad jag än suckar över: krigshets, superkylan eller tonårs-termiten som slukar kylskåpet, så drar de fram ett positivt svar ur sin gladlynta rockärm. Det blir tröttsamt i längden. Men kanske har de peppiga en poäng ändå?
Jag blev knäppt på näsan när jag fick syn på min egen dystra tankefigur häromdagen. Jag upptäckte att jag gav mer tyngd åt dåliga nyheter än åt goda, som om de goda skulle vara mer banala på något sätt, och de negativa mer på riktigt.
Eftersom en god nyhet oftast inte har samma allvar och brådska över sig som en dålig nyhet hamnar de lätt längre bak i flödet. De flesta problem som löste sig i går var det inte en enda människa som skrev om. De små men avgörande genombrotten i den medicinska forskningen fick inga notiser.
Medierna ska självklart rapportera om det som går fel och avslöja missförhållanden, det vore katastrofalt om de inte gjorde det. Men en alltför stor tonvikt på elände kan resultera i att vi dras ner i en allt dystrare syn på världen, speciellt med tanke på att våra egna hjärnor förstärker det hela genom att förstora det svarta och förminska det ljusa.
Professor Hans Rosling visade att vi ologiskt nog tror mer på den fakta som säger att allt blir sämre än den som visar på det som blivit bättre. Vi kan också känna ett slags motstånd mot att lyfta fram de goda nyheterna, eftersom vi vet att det är så mycket fruktansvärt dåligt som händer. Som om vi skulle svika kampen mot ondskan genom att sätta ljus på de områden som blir bättre.
Får jag ett wow, ett halleluja, någon?
— Åsa Molin
Så, därför tänkte jag inleda året med lite goda nyheter att fylla på förrådet i rockärmen med. Hittills i år har avskogningen i den brasilianska delen av Amazonas minskat med 40 procent jämfört med samma period 2022. År 1990 hade varannan flicka i de länder där omskärelse förekommer blivit omskuren, i dag är siffran mindre än en av tre. Den angolanska giraffen, som troddes vara utdöd kan nu ses i Angolas nationalparker. Istanbulkonventionen mot kvinnovåld har blivit lag inom EU. När man 2015 satte målet att utrota Aids till 2030 sågs det som i stort sett omöjligt, men nu ser de flesta forskare det som ett mycket möjligt mål, kanske till och med före 2030. Barnadödligheten i världen har minskat med mer än en tredjedel sedan år 2000. Dessutom växer den globala kyrkan. Får jag ett wow, ett halleluja, någon?
Vi behöver inte vara rädda för att goda nyheter ska skymma de negativa, de höjer sig ändå högt mot horisonten. Men de positiva nyheterna är lika mycket på riktigt, och de motiverar oss att själva dra vårt lilla ljusa strå till både den lokala och den globala stacken.
[ Debatt: Kyrkan kan ge ett hopp som politiken aldrig kan leverera ]
