”Allt ska bort – allt som skymmer Jesus ska rensas undan.” Så löd temat för Equmenias riksstämma 2008. Ungdomsorganisationen var då ny och ville ta riktning framåt. Budskapet var tydligt: sätt Jesus i centrum! Det var 15 år sedan och vi som var unga då är vuxna nu. Vi som då var ledare i Equmenia är nu pastorer och ledare i församlingar. Åren har gått, men fortfarande är längtan i mig, i oss, den samma. En längtan efter Jesus i centrum.
Vi längtar efter en kyrka som är äkta och sårbar, demokratisk och mänsklig, gudstillvänd och helig. En rörelse av lärjungar som lever ut evangeliet i kärlek och handling, i diakoni och mission. Trots det tenderar vi att gång på gång krångla till det. Under de 12 år Equmeniakyrkan har funnits har vi lagt otaliga resurser på organisation. Det har producerats dokument och tagits fram strategier, men i stället för att vara ett nytt, växande samfund med framåtanda står vi i dag med sviktande medlemssiffror, åldrande församlingar och en stukad självkänsla.
Missförstå mig inte, jag älskar Equmeniakyrkan och är stolt över den bredd av teologi, uttryckssätt och kultur som ryms. Men ibland funderar jag på om vi har tappat bort vilka vi är i jakten på att vara något nytt.
Att fokusera på det som skiljer oss åt kommer alltid orsaka splittring.
— Ida-Maria Brengesjö
Ja, vi har absolut konkreta utmaningar att ta itu med. Skulle jag peka ut tre skulle det vara att ge inflytande och ledarskap till en yngre generation, att hitta en förenklad organisation, såväl nationellt som lokalt, för att möjliggöra engagemang och snabbare beslutsvägar och för det tredje att än mer möta samhällets behov och sträcka oss utanför kyrkans väggar.
Men vår största utmaning som kyrka och som kristenhet är framför allt, och måste fortsatt vara, att sätta Jesus i centrum. I en tid och ett samhälle som präglas av oro behöver vi vara de som förmedlar hopp. Vi behöver därför gång på gång komma tillbaka till korset i bön och överlåtelse. Lyssna in Andens ledning, leva i gåvorna och hålla oss nära Jesus.
Vi har inte har svaren för hur morgondagens kyrka är, just därför behöver vi Jesus. Att fokusera på det som skiljer oss kommer alltid orsaka splittring, men när vi sätter fokus på centrum gör det oss starkare. Allt som skymmer det behöver rensas undan.
Nej, i Equmeniakyrkan är vi inte längre missionare, baptister och metodister, inte heller pingstvänner eller lutheraner. Men det gör oss inte identitetslösa. Vi är lärjungar. En spretig, salig blandning av människor som funnit nåd hos Gud. Mänskliga och sårbara, som strävar att leva i Jesu efterföljd. Kanske räcker det. Kanske är det just den kyrka Sverige i dag behöver. En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, och världen.
[ Lennarth Hambre: Pingst och Equmeniakyrkan behöver flytta fokus ]
