Ett känt citat från romanen Idioten av Fjodor Dostojevskij lyder: ”skönheten skall frälsa världen”. Frågan är bara hur?
Kanske tänkte Dostojevskij på berättelsen om storfursten av Kiev, Vladimir den helige, Rysslands nationalhelgon, som enligt legenden lät döpa sig år 988 tack vare vittnesbördet från en delegation som besökt Haga Sofia i Konstantinopel. Nestorkrönikan berättar: ”Och sedan kom vi till grekerna [östkyrkan], och de förde oss in dit, där de tjänar sin Gud, och vi visste inte om vi var i himlen eller på jorden: ty på jorden finns inte en sådan syn och inte en sådan skönhet, och vi förmår inte att förklara det. Vi vet bara, att där är Gud närvarande tillsammans med människorna och deras gudstjänst överträffar alla andra folk.”
Foto och film har blivit ett allt viktigare evangelisationsverktyg.
— Eleonore Gustafsson
Att locka människor till kyrkan med hjälp av skönhet är en allkristen metod. Skönhetsidealen ser olika ut, vissa lockar med stajlade lovsångsteam, andra med präster i vackra skrudar, men oavsett gudstjänsttradition har sociala medier förändrat förutsättningarna. Få är de församlingar som haft kungliga delegationer på besök, men alla har i dag chansen att via Instagram locka skönhetstörstande personer över hela världen till kristen tro. Foto och film har blivit ett allt viktigare evangelisationsverktyg. Och det man lägger ut är alltid skönhet.
[ Eleonore Gustafsson: Det är som att vi tror att vi inte behöver frälsning ]
Men tänk om Dostojevskij varken syftade på musik eller konst utan på skönheten i evangeliet? Det hävdar i alla fall pastorn och författaren Brian Zahnd i sin bok Beauty Will Save the World. Det är skönheten i berättelsen om den korsfäste som skall frälsa världen, den godhet som Dostojevskij försökte gestalta i sina romaner, böcker som lett till mångas frälsning. Dostojevskijs romaner är fulla av smuts och elände, men en smuts fylld av Guds närvaro.
Storfursten av Kiev lät döpa sig, men blev han en korsvandrare? Det finns en stark scen i spelfilmen The Hidden Life där huvudpersonen, antinazisten Franz Jägerstätter, möter en kyrkomålare som med sorg i rösten konstaterar att hans arbete skapat beundrare, men inte efterföljare.
Skönhet kan precis som allt annat bli en avgud. Inom den kristna teologin brukar man säga att godhet, sanning och skönhet inte får skiljas åt. Sanning utan godhet stöter bort, skönhet utan sanning fördunklar, godhet utan sanning leder vilse.
En gudstjänst utan konst och kultur är en kyrka utan kontakt med skaparguden, men en församling där alla är vackra och stiliga är en kyrka utan Kristus. För om Frälsaren heter det: ”Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss” (Jes 53:2). Men han hade lärjungar.
[ Eleonore Gustafsson: Att samlas kring ett särintresse kan inte räknas som ekumenik ]
