Jag tittar ut mot beckmörkret över altanen och konstaterar att stearinljuset i fönstret lyser klarare än vanligt. Ljuset framträder tydligare i mörker. Lite som när Paulus säger att ”där synden blev större, där överflödade nåden än mer”. Det finns mycket mörker i världen men ”ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”.
Jag tänker på vårt land och vår värld, på allt mörker som sprider sig och undrar vad Gud tänker och vad Han planerar att göra. Hela tiden detta flämtande hopp om en ljusning. Kanske finns det en flämtande låga och kanske är tiden inne då den sprider sig.
I förra veckan pratade jag med en pastorskollega som berättade hur hela grupper av människor från nyandliga miljöer kommit till tro på Jesus och blivit del av församlingen. För några dagar sedan lyssnade jag till Alphas nationella ledare Marie-Louise Nilsson som berättade om Alphas fantastiska arbete över världen och i vårt land. I lördags möttes hundratals ideella ledare i församlingar runt om i Sverige till Pingst Ledare, möten under tre lördagar för inspiration och fortbildning. I förra veckan träffade jag flera hundra medarbetare inom EFK och där fanns så många berättelser om hur Gud går fram.
Frågan är inte så mycket om vad Gud vill eller om människor längtar. Frågan är snarare om vi i församlingarna vågar och orkar.
— Ulrik Josefsson
Ibland talar vi om vårt land som världens mest sekulariserade, och att människor inte är intresserade av Gud. Det är säkert så utifrån vissa kriterier. Men om man får tro forskare som David Thurfjell, Joel Halldorf och andra så finns ett spirande intresse för andlighet. Detta intresse tar sig också konkreta uttryck i förvandlade människoliv. För några månader sedan satt jag på ett seminarium med BRÅ där man talade om att en av de tydliga vägarna ut ur kriminalitetens mörker var att möta Gud. Och helt nyligen sa en av Sveriges ledande kriminologer att han var osäker på Gud men säker på kraften i frälsningen.
Gud slutar inte söka, kalla och rädda människor. Människor som får uppleva Jesus kommer att bli förvandlade och bidra till en förändring runt om kring sig. Frågan är inte så mycket om vad Gud vill eller om människor längtar. Frågan är snarare om vi i församlingarna vågar och orkar öppna för nya människor, nya uttryck och en ny våg av längtan. Ibland är det så att vi gärna vill förnyelse men inte riktigt orkar förändring.
Nu är det tid att se med nya ögon på det Gud gör och ge rum för alla dem som längtar efter ett nytt liv och efter ett ljus i mörkret. Jag tittar ut mot altanen och ser att nattmörkret har gett vika för gryningsljuset. Stearinljusets låga har förenat sig med solens första strålar. Mörkret må vara kompakt och skrämmande men ljuset lyser och mörkret har inte övervunnit det!
[ Kriminologen: ”Jag är inte troende, men jag tror på frälsning” ]
