Det finns något som är viktigare än allt annat i livet och det är frågan om ondskan.
Albert Camus, den fransk-algeriska författaren, skrev i essän Sisyfos (1942) att det viktigaste filosofiska problemet är frågan om självmordet. Alltså om livet är värt att leva trots att vi lever i dödens skugga från vårt första andetag. På sätt och vis är frågan om ondskan samma typ av filosofiskt problem. Vi lever ju hela våra liv i spänningsfältet mellan kärlek och ondska.
Ondska kännetecknas framför allt av frånvaro: Frånvaro av ljus, kärlek, värme, omsorg, ansvar och tillit. Ondskan kliver in i det tomrum som uppstår när det goda viker ned sig. Att tända ett enda ljus fördriver mörkret. Vi glömmer ofta det. Ondskan har ingen annan makt över oss än den vi själva väljer att ge den.
Alla motståndshandlingar räknas – små och stora.
— Marie Demker
Vi befinner oss i en mörk tid. Människor och organisationer låter sig användas som redskap för ondskan i stället för att ställa sina krafter i det godas tjänst. Många av oss, liksom jag själv, orkar inte ta in det som händer. Fasansfulla bilder och berättelser från Israel och Palestina. Hjälplösa barn som dödas och utsätts för omänsklig behandling. Skyddslösa israeler och palestinier görs orättfärdigt till symboler för det onda som båda sidor slåss emot.
I Europa leder kriget till antisemitiska utfall. Även bortanför kriget i Gaza lever vi i en ond tid. Flyende människor drunknar på Medelhavet, barn lejs att bli mördare och blir själva mördade och i Ukraina bedriver Ryssland ett oförsonligt krig mot ett folk som bara ville leva i fred.
De flesta av oss kan inte, och skall inte, åka till Gaza, Israel eller Ukraina för att hjälpa till. Men vi kan stötta dem som gör det. Dagligen segrar godheten på arbetsplatser, i kyrkor, i skolor, på bussen eller i grannskapet. Så många människor ställer sig i det godas tjänst och motar bort ondskan. Idrottsledare, lärare, pastorer, busschaufförer, pensionärer, kommunanställda, undersköterskor, företagare, konsulter, bilbyggare, tekniker – ja listan kan göras hur lång som helst. Du hör bara inte så mycket om dem. Och var och en av oss kan ta värvning i den armén, kärlekens armé. Som Jesus säger, himmelriket är som en surdeg som genomsyrar hela degen.
Som människor är vi alla invävda i en stor berättelse. Men givet de ramarna så kan var och en av oss bedömas efter våra handlingar, har vi bidragit till det goda eller har vi ställt oss i de nedbrytande krafternas tjänst? De helgon vi nyligen firat är inspiration för våra egna liv. De representerar ett motstånd mot övermakt, ondska, repression och död.
Och alla motståndshandlingar räknas – små och stora. Utan dem får ondskan övertaget här och nu. Vi får inte vara tysta. Vi måste göra motstånd.
