Har ni hört om den fantastiska berättelsen om barnfamiljen som tog ett avgörande livsbeslut? De hade en rymlig villa med höga fönster, veranda och trädgård på landsbygden. I takt med att dagarna, veckorna och åren började samlas som löv i en brunn vid regn började de reflektera över sin tillvaro.
Den där trista tystnaden som uppstod en tisdag då disken var undanplockad och de båda barnen var nattade. Bilen som stod där ute på grusplanen och kostade en förmögenhet att köra. Den var de beroende av varje dag eftersom landsvägsbussen bara gick en gång i timmen på förmiddagen – om man hade tur. Hennes tjänst på kommunen som trots löften om heltid aldrig verkade bli något mer än 50 procent. Förra sommaren skulle en halvkändis spela i Folkparken men ställde in i sista sekund. Elräkningen om vintern blev en elchock. Den långa uppfarten som måste skottas fri från snö varje vinter.
Så de flyttade till storstaden. Mitt i citykärnan. Trångt var det. Barnen fick dela rum, köket var lika stort som badrummet i deras gamla hus. Beslutet var inte enkelt, hur skulle livet bli nu? Men plötsligt öppnade sig nya utbildningsmöjligheter. Det fanns fler jobbalternativ inom olika områden, från teknik och ekonomi till konst och kultur. Det öppnade upp för nya karriärmöjligheter och personlig utveckling. Fredagskvällarna bjöd på vernissage och kvällsöppna museer och lördagarna fönstershopping och grillfest med grannarna i bostadsrättsföreningen.
Staden visade sig vara en smältdegel av olika kulturer, språk och traditioner.
— Ella Bohlin
Det underjordiska nervsystemet, tunnelbanan, tog dem snabbt fram genom staden och dess kapillärer sträckte sig vida över hela länet – tågen kom varannan minut. Barnen började på en förskola med språkprofil och började säga fraser på engelska.
Det var visserligen trängsel lite överallt i mataffären, på postutlämningen, i busskön. Men staden visade sig vara en smältdegel av olika kulturer, språk och traditioner. Familjen fann ett brett utbud av kulturella upplevelser, restaurangutbudet var enormt och mängden internationella rätter närmast överväldigande likaså utbudet av musik, konst, teater och festivaler. Staden hade teatrar och konsertsalar för evenemang i världsklass. Dessutom en fritidsanläggning och en stor park precis runt hörnet.
Det fanns tid hos tandläkaren. Mamman gick med i löpargrupp för andra mammor. Pappan tog upp sitt intresse för tennis. Nätverken blev avgörande för deras personliga och professionell tillväxt, och staden var det som underlättade det hela.
Ovanstående text är naturligtvis helt uppdiktad och ni kommer aldrig att få läsa en berättelse som denna hämtad ur verkligheten. För det som berättas är alltid tvärtom: ”familjen lämnade stressen i storstaden och flydde ut till lugnet på landet”. Jag kände bara att det var dags att någon tog storstaden i försvar.
