En av de bästa sakerna jag vet i livet är att titta på Tolkiens Sagan om Ringen. En scen som återkommit till mig under den senaste tiden är i De två tornen (andra filmen i serien) där det är som mörkast och slutet är nära. Ett fruktansvärt slag äger rum och människornas kung tvingas in i den djupaste delen av sin borg när fienden tränger sig på. Mörkrets makter är skoningslösa och det som sker utanför porten kan bara beskrivas som ett blodbad. Då säger kungen: What can man do against such reckless hate? (Vad kan människan göra mot sådant hänsynslöst hat?) Just den frågan ställer jag mig själv i denna tid.
Krig i Ukraina, krig mellan Israel och Hamas, terrordåd, en våldsvåg i Sverige där ungdomar blir avrättade på våra gator. Hatet agerar inte längre i det fördolda utan gör sig tydligt i kulsprutor och raketer. Det verkar som att tiden för pennan är över och det är dags att plocka upp svärdet. Är det vägen att gå framöver?
I Sagan om Ringen ser vi vad som händer. Kungen slår upp porten och rider ut med de få krigare han har. Är det ett sista desperat försök att besegra ondskan? Nej, de är väl medvetna om att de inte kan besegra den ondska som finns utanför med den kraft som de själva besitter. Men de har fått ett löfte om förstärkning. Utifrån det hoppet väljer de att rida ut för att i det minsta skydda de försvarslösa som är kvar i borgen och möjligtvis kunna vända slaget. I rättan tid kommer så förstärkningen och det som såg helt omöjligt ut kunde vändas till seger. Den ondska som verkade ha överhanden blev till slut helt besegrad.
[ Fredrik Wenell: Inte ens i kris behöver Gud vår hjälp ]
Det är inte tid för att sitta inne i sin borg och vara rädd.
— Andreas Häger
När jag ser på världsläget så känner jag mig som kungen inne i borgen. Hopplöshet och maktlöshet inför ondskan tornar upp sig. För första gången i mitt liv har jag varit tvungen att ta paus från nyheterna, för att det blivit för mycket. Vad ska man göra?
Du och jag får påminna oss om det löfte Jesus gav. Han vet att vi aldrig kommer att besitta kraften i att kunna besegra ondskan i oss själva. Det är endast Han som kan göra det och Han kommer göra det slutgiltigen en dag. Fram tills dess får vi rida ut ur borgen för de försvarslösa och de som inte kan skydda sig själva mot den ondska som sprids. Nu när hatet ökar runt omkring oss, låt då den kärlek som vi fått från Gud öka i oss. Inte för att stanna hos oss utan för att svingas som ett svärd mot hatet.
Det är inte tid för att sitta inne i sin borg och vara rädd. I den fullkomliga kärleken fördrivs rädsla. Jag tänker försöka göra som kungen och rida ut mot ondskan med kärleken i beredskap, med min tro att Jesus kommer besegra denna ondska en gång för alla.
[ Steven Crosson: Efter Brysselattacken: Herrre förbarma dig ]
