Gästkrönika

Equmeniakyrkans kris löser man inte genom att påstå att det är Jesus som saknas

Man duckar ansvar genom att säger att det bara handlar om att ge plats för Jesus, skriver Ida-Maria Brengesjö.

Pastor Dave Mathews, HTB, välciterade ord tål att upprepas. ”En församling växer automatiskt uppåt i ålder och inåt i fokus, den kan bara växa nedåt i ålder och utåt i fokus genom medvetna val.” Att nå unga människor och att vara relevant i samhället kommer inte av sig självt. Det är ett medvetet val och ett arbete som behöver göras.

Nyligen presenterades svaren från en stor enkätundersökning som gjorts i Equmeniakyrkans församlingar, som också Lennarth Hambre skrivit om på ledarplats i Dagen (5 oktober 2023). De visar tydligt att det finns stora behov. Inte minst kring relevans, evangelisation och förmågan att nå unga människor. Och jag tror att de i hög utsträckning hänger ihop.

Det finns en risk att vi alltför lätt avfärdar kyrkans problem med att ”om vi bara fokuserar mer på Jesus kommer kyrkan att växa.” Hade det varit så enkelt hade inte statistiken sett ut som den gör. Faktum är att ett sådant påstående leder lätt till att ansvar duckas.

Utmaningen som Equmeniakyrkan, och övriga samfund, står inför handlar inte enbart om att ge unga en tro på Jesus (det är vi bitvis ganska bra på i det ungdomsarbete kyrkorna gör). Nej, den stora utmaningen ligger i att unga, trots en tro, inte stannar kvar! Att de inte upplever sig sedda, tagna på allvar eller att det finns plats för dem att växa i sin tro i församlingen.

Vi kan avfärda detta med att det är nonsens men så länge vi inte är beredda att förändras för att möta upp med dem är det ändå sant.

Utmaningen är inte i första hand avsaknad av tro utan av förtroende.

—  Ida-Maria Brengesjö

Jag möter många unga som har en brinnande tro och kallelse. Som vill arbeta för en kyrka där fler får höra om Jesus (se bara på ”Jesus conference”). De vill vara aktiva och relevanta i samhället, engagerade i klimatet, tydliga i tro och inkluderande i lovsången. Ja, allt det som församlingar känner att de saknar enligt enkäten finns egentligen i många av de unga jag möter.

Men när äldre generationer inte möter de yngre i deras längtan, när vi som varit med längre vaktar mer om egna intressen än att lyssna till dem som har ett nyare perspektiv, så lämnar de. Utmaningen är inte i första hand avsaknad av tro utan av förtroende.

I höst har tusentals sett filmen Jesus Revolution på bio och många minns tiden med Jesusrörelsen med ett nostalgiskt skimmer. En rörelse som ville vara en progressiv kyrka med Jesus i centrum. Egentligen är det precis vad unga vill i dag också. Man vill se relevans, tydlighet, sund andlighet och brinnande samhällsengagemang, men på nya sätt. Det är dags att vi äldre möter, lyssnar till och ger plats för dem. Att vi medvetet backar upp och stöttar en yngre generation som vågar kliva fram. Tillsammans kan vi se klarare vart samhället rör sig och morgondagens kyrka tillhör de unga.

Fler artiklar för dig