Gästkrönika

Jag kan förstå om församlingsmedlemmar tycker att samfund är värdelösa

Att bli struken ur organisationens medlemsregister är sällan ett hot som biter på dysfunktionella gemenskaper, skriver Eleonore Gustafsson.

Vad ska man ha samfund till? Inte mycket – om man frågar de pingstvänner som valt att ställa sig utanför den organisation som kallas för Pingst fria församlingar i samverkan, det vill säga den organisation som Daniel Alm företräder. Som nybliven pingstvän förstår jag inte vad som är problemet. Kan man bli mer fri än att vara med i en organisation som till sitt namn betonar att man är just fria församlingar?

De samfundsskeptiska brukar hävda att samfund är något obibliskt eftersom de nytestamentliga församlingarna var fria, men då glömmer man att i dag bygger alla typer av samarbeten på frivillighet, oavsett samfundstillhörighet, eftersom alla gemenskaper består av individer som inte går att kontrollera. Det spelar ingen roll om församlingarna består av pingstvänner eller katoliker, valet att underordna sig är just ett val, vilket till exempel händelserna i Knutby och danska Sostrup visar.

Många är de som påstått att dramat i Knutby aldrig hade hänt om Pingströrelsen haft en biskopsstyrning, men då har man inte följt med i vad som hände med det katolska klostret i Sostrup. I båda fallen ingrep samfunden, och i båda fallen valde gemenskaperna att sluta sig.

För mig som pastor utgör samfundsgemenskapen min församling.

—  Eleonore Gustafsson

Missförhållandena i Sostrup blev kända för svenska läsare genom boken Inte längre nunna av Helgen Hägglund och som kom ut 2009. En berättelse om en karismatisk abbedissa, maktmissbruk och dråp. Vad som hände sedan tas upp i den danska Tv-dokumentären Klostrets mørke hemmeligheder som släpptes förra året och som fortfarande går att se på DR:s hemsida. Efter att samfundet utrett missförhållandena och avsatt abbedissan valde kommuniteten att lämna Danmark och den tillsyn som det danska stiftet försökte utöva.

Det spelar alltså ingen roll om man är katolik eller frikyrklig, när samfundet säger stopp är man som individ och församling alltid fri att strunta i direktiven. Att bli struken ur organisationens medlemsregister är sällan ett hot som biter på dysfunktionella gemenskaper.

Vad ska man då ha samfunden till? För mig som pastor utgör samfundsgemenskapen min församling. På samma sätt som en individ behöver en församling för att kunna växa som kristen behöver jag som pastor en gemenskap där jag kan ta emot undervisning, själavård och förbön, vilket samfunden erbjuder. Jag kan förstå den församlingsmedlem som tycker att samfund är värdelösa, de som märker av fördelarna är i första hand ledarna. Därför behöver vi värna om samfunden. Inte för att kunna utöva kontroll över varandra, utan exempelvis för att våra ledare ska kunna få den stöttning de behöver. Och tro mig, som ledare behöver man all hjälp man kan få.

Fler artiklar för dig