Tvärsäkerhet är en sekulär dödssynd. Den leder till extremism, som det brukar heta i ett mycket tvärsäkert påstående. Men det visar sig inte gälla all tvärsäkerhet. Påståenden som att man kan välja kön, eller att en kvinna har rätt till inte bara sin egen utan också ett ofött barns kropp, ses inte som problematiskt tvärsäkra. De blir istället uttryck för den sekulära dygden öppenhet (för allt). Den farliga tvärsäkerheten är den religiösa, närmare bestämt kristendomen och de moralföreställningar som kommer ur den. Och det beror säkert på att värderingar grundade i det kristna sanningsanspråket om Gud och människan, i vår del av världen utgör en ensam, röstmässigt svag, opposition mot en dominerande relativism och nihilism.
Förstås är det med både “tvärsäkerhet” och “öppenhet” så att det beror på vad man är tvärsäker på och öppen för. Tvärsäkerheten om att en människas hudfärg inte bestämmer hennes karaktär är bra. Öppenhet för att fler unga ska få tag i skjutvapen är dålig. Likadant är det med “bokstavstro”, som ofta fulas ut i kristen form: det beror förstås helt på vad man tror bokstavligt.
En bokstavstro på vad som står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna om varje människas inneboende värdighet, är inte bara bra utan önskvärd.
Och med en genreurskiljning gällande Bibeln, vad som är historiska återgivelser, poesi, allegori, filosofi och så vidare, går det förstå vilka utsagor som har bokstavlig innebörd, liksom vilka som inte har det men ändå uttrycker något sant (exempelvis Job och det onda). För att vara kristen måste man bokstavligt tro att Jesus är den han utger sig för och som ögonvittnena i Nya Testamentet både möter och vittnar om. I detta ingår en bokstavlig tro på att han har uppstått från döden. Utan denna bokstavstro, är de kristna de mest ömkansvärda. Ett påstående av Aposteln Paulus som också måste förstås bokstavligt.
[ David Eklind Kloo: Bokstavlig bibeltolkning fick mig att lämna kyrkan ]
I Uppenbarelseboken säger Jesus att han står vid dörren och bultar och kommer in till den som öppnar. En bokstavlig tro på detta gör att det kristna sanningsanspråket förstås som ett erbjudande att ta emot i frihet, och ger därmed insikt om varför samhällen byggda på detta sanningsanspråk erbjuder fredlig samexistens med andra sanningsanspråk. Inte för att alla skulle vara likvärdiga. Inte för att olika svar till Jesus skulle ge samma konsekvenser. Men för att en sådan dom är Guds sak. Vår uppgift på denna sida evigheten är att försvara det kristna, mycket tvärsäkra, påståendet att vi alla är skapade till Guds avbild och kallade att fritt säga ja till Guds erbjudande om frälsning i Jesus Kristus, med full information om de olika eviga utfallen av ja och nej.
