Vi skulle ju vara salt – det vet vi. Vi skulle lyssna efter Guds röst mer än andra röster, och ibland säga det obekväma och göra sådant som väcker mer skepsis än beundran. Men vår vilja att bidra med sälta verkar kunna leda oss både till det som ger liv och det som dödar.
De första kristna kastades direkt in i ett liv av motståndshandlingar. De vägrade tillbe kejsaren och riskerade därmed sina liv. De deltog inte i hedniska ritualer i samband med olika evenemang, och blev därmed socialt exkluderade. De vägrade döda, och tjänstgjorde därför inte i militären. De tog hand om sjuka och fattiga – en direkt kritik av kulturens ideal. De eftersträvade kyska liv genom celibat och monogami och tillät kvinnor i rum förbehållna männen, vilket ledde till såväl utanförskap som förtal. Ja, för dem var det självklart att ett liv i Jesu efterföljd hade sitt pris.
Också i dag är vår kristna kallelse att stå upp för det som är sant, även då det är obekvämt. Någon säger sig utöva sitt kristna motstånd när de demonstrerar utanför abortkliniker. En annan hävdar sitt motstånd genom att förbjuda prästvigning för dem som inte viger samkönade till äktenskap. En tredje genom att gömma flyktingar i gästrummet. Viljan att göra motstånd tar sig verkligen vitt skilda uttryck. Så hur hittar vi rätt?
Kraften består inte i att med makt försöka ändra reglerna, utan i att acceptera straffet och vägra tillbe ändå.
— Emma Audas
De första kristna verkade se motståndet som självklart. Men lika självklart är vem som betalar priset för deras motstånd, nämligen de själva. Alltid de själva. När de vägrar tillbe kejsaren hotas de med dödsstraff, men de svarar inte med passivitet, utan med kraft. Men kraften består inte i att med makt försöka ändra reglerna, utan i att acceptera straffet och vägra tillbe ändå. Det här gäller deras motstånd på alla punkter. Det är beundransvärt, men inte särskilt förvånande: Jesus var ju rätt tydlig med att maktens (och i längden våldets) språk inte är hans. Han talar självutgivandets och uppoffrandets språk. Alltid han själv som offras. Alltid.
Motstånd kan göras olika: Det kan göras högljutt och hotfullt – men också ödmjukt och sanningsdoftande. Om du vill påtala felaktigheter kan du med Jesus som förebild se närmare på vem som betalar priset för motståndet du gör. Är det du själv? Bra! Du är i gott sällskap av martyrer och helgon, om du förbereder dig för att en dag vägra ange din papperslösa granne.
Men om svaret är att någon annans liv offras, om ditt motstånd i ord och handling framför allt drabbar någon som redan är i en utsatt position? Ja, då gör du kanske motstånd. Men särskilt kristet är det inte.
[ Emma Audas: De flesta har insett att vi inte kan byta församling så fort den stör oss ]
