Gästkrönika

Samvetet borde styra mer, inte mindre

Högerföreträdare som försvarar denna frihet vad gäller aborter eller dödshjälp är ofta kritiska till samma frihet när det gäller illegala invandrare, skriver Markus Uvell.

Tidöpartiernas förslag om att utreda anmälningsplikt för myndigheter som kommer i kontakt med personer som vistas illegalt i Sverige är minst sagt kontroversiellt. Lärare och vårdpersonal deklarerar att de kommer att trotsa ”angiverilagen”, demonstrationer ordnas för att protestera mot förslaget.

Sakligt sett är det något av en storm i ett vattenglas. Redan i Tidöavtalet görs klart att det behöver finnas undantag för miljöer där en anmälningsplikt vore olämplig, sjukvården nämns specifikt. Men principfrågan är viktig.

Personligen tycker jag det är rimligt att införa en anmälningsplikt för att säkerställa att personer som inte har rätt att vistas i Sverige faktiskt också lämnar landet. Samtidigt har jag stor förståelse för enskilda som deklarerar att de skulle vägra följa en sådan lag. Trots att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet som bland annat skyddas i Europakonventionen är den svår att hantera i vår formalistiska, statsfixerade svenska politiska debatt.

Det är synd. Vårt samvete borde styra politiken mer, inte mindre. Även i välfungerande demokratier är samvetsfriheten en ventil för majoritetsbeslut som strider mot människors djupaste övertygelser.

Det är därför svårt att moraliskt ifrågasätta en barnmorska som vägrar utföra aborter, en läkare som vägrar ge dödshjälp eller en kommunal tjänsteman som vägrar anmäla en illegal invandrare. Man kan tycka att de har fel, men de har rätt att avstå från sådant deras samvete inte tillåter.

Ska riksdagsmajoritetens vilja betyder allt och våra djupaste övertygelser inget?

—  Markus Uvell

Däremot kan det naturligtvis innebära praktiska problem. I praktiken går värdekonflikter av detta slag ofta att lösa lokalt på arbetsplatsen. Om arbetsuppgiften måste utföras, kan i regel någon annan utföra den. Men den som vägrar med hänvisning till sitt samvete får också leva med att det kan få negativa konsekvenser. Man har rätt att agera efter mitt eget samvete, men inte att kräva att alla andra ska anpassa sig.

Tyvärr saknas ofta principiella perspektiv på svensk debatt om samvetsfrihet. Högerföreträdare som försvarar denna frihet vad gäller aborter eller dödshjälp är ofta kritiska till samma frihet när det gäller illegala invandrare. Och vänsterföreträdare agerar ofta omvänt.

Vi borde kunna sätta oss över sådant. Att människor kan agera i enlighet med sitt samvete, även om det strider mot arbetsgivarens förväntningar eller svensk lag, är viktigt för demokratin. Ofta kommer det att kunna lösas utan större problem. Om så inte är fallet får den som följer samvetets väg leva med konsekvenserna.

För vad är alternativet? Att riksdagsmajoritetens vilja betyder allt och våra djupaste övertygelser inget? Ett sådant samhälle vill vi inte ha.

Fler artiklar för dig