Gästkrönika

Jag kan bara konstatera att Birgitta Ed gjorde alla rätt

Statsministerfrun och prästen inger respekt på riktigt genom sitt försvar att visa sin tro i det offentliga rummet, skriver Ella Bohlin.

Offentliga rum helt i avsaknad av religiösa symboler. Hur skulle det gestaltas sig och är det verkligen dit vi ska sträva? Tanken slår mig då jag häromdagen satt i ett arbetsrelaterat möte tillsammans med en för mig ny person. Runt hans hals hängde ett silverkors. Det var otroligt vackert och verkade vara valt med omsorg.

I Vilnius hölls NATO-toppmöte i mitten av juli. Få kan ha undgått att en prästkrage hamnade i fokus. Statsministerns fru Birgitta Ed har prästvigts och sedan den dagen har hon burit prästrocken. Toppmöte eller inte, prästrocken var på. Kritik kom från alla möjliga håll. Journalister skrev. Riksdagsledamöter från både höger och vänster fördömde valet att bära prästkragen, medan andra försvarade det.

Religion är ofta känsligt i svensk kontext. Andra kanske hade backat, kommit med komplexa resonemang, förklaringar, sagt att de var ledsna om människor blivit upprörda, kanske bett om ursäkt. Men inte Birgitta Ed. Hon förklarade gång på gång hur hon resonerat och gav samma version. Det inger respekt på riktigt.

I den bransch jag verkar är rätt kommunikation A och O. Rådgivningen vi ger till företag och organisationer måste vara oklanderlig – det handlar om att de alltid ska säga sanningen, ge en motivering och stå för det. Om du gjort fel – be om ursäkt. Var konsekvent i din kommunikation. Jag kan bara konstatera att Birgitta Ed gjorde alla rätt. Hade hon i något skede mumlat, försökt förminska, backa hade det inte funnits någon väg ut. Då hade mediedrevet gått i gång och hon hade med stor sannolikhet fått göra en så kallad pudel. Lägga sig platt.

Det signalerar att samhället är öppet för olika uttryckssätt och att mångfald värderas högt.

—  Ella Bohlin

Det är inte främst hennes ställningstagande att bära sin prästrock som är det mest respektfulla utan det är att hon håller fast vid att beslutet var rätt. Till Expressen (13/7) sa hon ”Att jag samtidigt är gift med statsministern är en lite speciell situation. Men det är så verkligheten ser ut: jag är både präst och statsministerfru i samma person”.

Vi i Sverige är stolta över att bygga samhället på principerna om religionsfrihet och yttrandefrihet. Människor bör ha rätten att uttrycka sin tro och sina övertygelser, inklusive genom användning av symboler, utan att frukta statlig inblandning. Religiösa symboler har även ofta en djup kulturell och historisk betydelse i samhället. De kan vara en del av landets arv och traditioner, och de har ofta format konst, arkitektur och kulturarv.

Jag tror att religiösa uttryck i det offentliga rummet faktiskt kan uppmuntra till dialog och förståelse mellan olika religiösa och icke-religiösa grupper. De signalerar att samhället är öppet för olika uttryckssätt och att mångfald värderas högt. Ett samhälle utan religiösa uttryck skulle bara kännas fattigt och ihåligt.

Fler artiklar för dig