Ibland talar vi om kyrkans inre sekularisering. Att vi som tillhör Jesus Kristus låtit våra tankar och attityder urvattnas så att de liknar (om-) världens. Exempel på detta ser vi när svenska ärkebiskopar ska tala till Putin och hans andliga lakej, kollegan från KGB, patriark Kirill, en man som uppfyller större delen av de kriterier vi ser i Bibeln för falska profeter.
När K G Hammar apostroferade Kirill i ett tal vid en dryg månad efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina uppmanade han honom till omvändelse, med denna varning: ”Annars kommer du att bli ihågkommen som en av de stora svikarna i kyrkans historia”.
När Martin Modéus drygt ett år senare talar om Putin sa han ”Vladimir Putins väg går inte till Kiev. Den går till Haag.” Det var en intressant profetisk insikt, tänker jag. När Modéus motiverade sig var det med orden ”Det finns ingen plats i vår värld för detta sätt att bete sig”. Tyvärr finns det just det. De allra flesta som utfört grova brott mot mänskligheten har nämligen inte dömts på detta sådant sätt: Ingen domstol dömde Julius Caesar efter att han orsakat att ett par miljoner galler dött (och det var inte det som hans politiska motståndare ogillade). Ingen dömde Genghis Khan eller Timur Lenk. Josef Stalin stod aldrig inför rätta för sitt folkmord i Ukraina (Holodomor) eller någon av alla de andra vidrigheter han ansvarade för.
Guds dom är den oundvikliga garantin för att ondskan aldrig kommer att få det sista ordet.
— Lars Gunther
Ursäkta, tänker jag, men vart tog Guds dom vägen? Kirills stora problem är inte vilket eftermäle han kommer att få bland människor, utan att han kommer att dömas av Gud! Han är en av dem för vilka det hade varit bättre med en kvarnsten om halsen och bli nedsänkt i havets djup, jämfört med som kommer att drabba honom. Det Putin borde våndas över – men knappast gör eftersom han av allt att döma sedan länge fått sitt samvete bortbränt – är att han är en antikrist och av Gud kommer att dömas med en för antikrister lämplig dom.
[ Biskopen vill bota sekularisering med förnyelse av luthersk spiritualitet ]
Varför talas det då inte om Guds dom? Kan det bero på en gudsbild ur vilken domen mönstrats ut? Som om den vore motsats till kärlek? I så fall finns det en intressant aspekt med ärkebiskoparnas varningar. Putins och Kirills ondska får inte gå ostraffad! Vår moraliska intuition kräver det. Om denna intuition beror på att vi är skadade av synden borde den världsliga dom som ärkebiskoparna hänvisade till vara av ondo, också den. Men om den djupast sett är från Gud och Andens verk (Joh 16:8) finns det inga goda skäl att hålla domen utanför Guds eget väsen och vilja. Då förblir den vad den är i Bibeln, den omutliga och oundvikliga garantin för att ondskan aldrig kommer att få det sista ordet och fullkomligt rättvis. Världens domar kommer aldrig vara varken det ena eller det andra.
