Almedalen. Politikervecka. I år i skuggan av mordet på Ing-Marie Wieselgren den 6 juli förra året. Vi måste återvinna vårt frimod och vår tro på öppenhet. Som jag hörde på ett av seminarierna: att situationen ibland känns hopplös är inte samma sak som att motstånd är meningslöst. Det är alltid rätt att göra motstånd mot trångsynthet och auktoritära tendenser.
Samhällsvetenskaplig forskning visar att det är hur människor i allmänhet agerar och uttrycker sig som får den avgörande betydelsen för det politiska klimatet på lång sikt. Och de flesta av oss tar intryck av vårt ledarskap oavsett om det sker i Almedalen, i församlingen eller på jobbet. När ord och retorik som avhumaniserar medmänniskor, förnekar välgrundad kunskap blir normaliserat, när vi vänder bort ansiktet från uppenbara övergrepp, då förändras klimatet. Inte för att det finns vissa grupper eller särskilda personer som talar föraktfullt, hatiskt och fientligt om andra. Det är när samhällets mittfåra vacklar och börjar legitimera extremerna som det är fara å färde. Civiliseringen krackelerar.
Civilisation är ett ord som har sina rötter i det latinska ordet för medborgare (civis). Civilisation är alltså samhällsbyggande, med medborgarna som grundläggande enhet. Att vara civiliserad är därför att ha omsorg om samhället som helhet. Med den grunden formas varje individs karaktär i syfte att upprätthålla det gemensamma goda. Väldigt enkelt uttryckt handlar det om att inte bara tänka på sina egna kortsiktiga intressen utan att se sin egen roll i en kedja av generationer och i en, ytterst, global mänsklig gemenskap.
[ Frida Park: Om Gud är död riskerar demokratin att dö ]
Att tänka långsiktigt är att tänka två-tre generationer framåt. Minst. Att äga skog är en måttstock på långsiktighet. En skog går oftast i arv från en generation till nästa. Den måste gallras och skötas för att ge avkastning och skapa biologisk mångfald. Att uppfostra barn är också att tänka långsiktigt. Det du lär dina barn och barnbarn i dag skall bära frukt om flera decennier. Själv upprepar jag inte bara min pappas levnadsregler tyst för mig själv, jag lever i dem och jag vet att han hade ärvt dem från sina föräldrar.
Ett demokratiskt samhälle kräver fostran.
— Marie Demker
Ett demokratiskt samhälle kräver fostran. Demokrati är inte ett naturgivet slutmål för samhällsutvecklingen, demokrati bibehålls långsiktigt genom överföring av demokratiska normer. Våra grundlagar räcker inte, det krävs ett demokratiskt besjälat ledarskap. Men ingen enda av oss är utan ansvar i den processen. Partiledare, socialassistenter, mediekonsumenter, cyklister och grannar – ingen kan säga att det inte angår mig. En liten bit av den normöverföringen är Almedalen.
[ Fredrik Wenell: De demokratiska dygderna behöver aktualiseras ]
