Det politiska tonläget har blivit alltför oförsonligt. Jag som sysslat med politik i över 40 år orkar inte längre lyssna på dagens partiledardebatter. Är det för att skillnaden i åsikter blivit allt mindre som volymen skruvas upp?
Jag tycker stundtals det är pinsamt att höra dagens ledande politiker när de debatterar med varandra. De skriker och avbryter. Står och viftar med falukorvar eller andra helt oväsentliga föremål.
Värdigheten och respekten för varandra är som bortblåst.
Att det blivit på detta sätt är det många som skyller Donald Trump för. Och eftersom vi alltid haft USA som någon form av politisk förebild kanske det ligger något i detta. Men jag tror det är för enkelt att ge Trump skulden.
En annat skäl kan vara Twitter. Där kan man skriva vad som helst om sina politiska motståndare utan att något händer utan att behöva se någon i ögonen. Och så för man in samma höga tonläge i det offentliga samtalet.
En tredje orsak, som jag personligen tror har stor betydelse, är att det inte är samma politiska skillnader mellan de ledande partierna idag som på 1970- och 80-talen. De ledande företrädarna behövde inte skrika och ta till okvädingsord för att få fram sitt budskap. Det räckte med att presentera sina egna politiska förslag och idéer.
Visst kunde debatterna vara hårda och ibland även oförsonliga även då. Ni som minns 1976 års valrörelse och debatterna mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin förstår vad jag pratar om.
Men då var hetsen ofta kopplad till en valrörelse. Idag pågår det oförsonliga tonläget mellan de ledande partiföreträdarna även mellan valrörelserna. Kanske det jämna och ovissa politiska läget är en förklaring till detta?
Många politiskt intresserade skräms bort av det hårda debattklimatet.
— Dan Svanell
Jag är övertygad om att många politiskt intresserade skräms bort av det hårda debattklimatet. Människor – både unga och gamla – som har ett intresse av politik och som gärna skulle vilja delta i det politiska arbetet och samtalet, drar sig för att engagera sig. Detta blir då en fara för demokratin.
[ Frida Park: Så sorgligt att inte kristna säger ifrån när det behövs ]
I Tyresö kommun, utanför Stockholm, har två lokala politiska företrädare - Inger Gemicioglu (V) och Ulf Perbo (KD) – agerat för att få till stånd en bättre samtalston i kommunen. Detta efter ett allt hårdare debattklimat i kommunfullmäktige och nämnder. Utspelet kom först i kommunens närradio, men följdes snabbt upp av “God morgon Världen " i P1.
Jag tycker det skulle vara mycket intressant om plötsligt en av de åtta partiledarna i nästa partiledarduell i TV inledde med att säga: “Kan vi inte komma överens om att inte skrika, inte tala i munnen på varandra och inte misstänkliggöra varandra hela tiden.” Den politikern skulle jag högakta!
