Gästkrönika

Ta inte semester från ditt böneliv i sommar

När jag bröt foten insåg jag att bönen funnits i promenaden, skriver Maria Olausson.

Det är inte länge sedan det plötsligt slog det mig att jag tagit ”paus” från Gud … eller hade jag? För några veckor sedan bröt jag foten i en olycka och här satt jag med ett gips och funderade över varför Gud känns nära men ändå så långt borta. Jag satt lite tom och uppgiven och tänkte på om det inte är i stunder av kris som man skulle kasta sig på Gud, så som jag alltid tidigare gjort.

Trots detta hade jag varje dag kunnat se hur Gud var med mig, hur välsignelser ständigt poppade upp och påminde mig om Guds enorma omsorg om mig i denna tid. Jag kände mig överöst av Guds kärlek och omsorg om mig, på ett så tydligt sätt att jag inte på något sätt kunnat missa Hans enorma närvaro och omsorg varje dag just dessa veckor. Det skapade en känsla i mig som var så tydlig att jag önskade att Gud alltid skulle upplevas så nära och konkret. Men varför och hur kunde det samtidigt kännas som att jag tagit en paus från Gud? Så inser jag hur mycket tid jag tillbringar med Gud i bilen och på mina promenader … båda är aktiviteter som jag inte kunnat göra på flera veckor.

När sommaren kommer blir det nästan som att vi tar en paus från Gud, tar semester från kyrkan och njuter av ledighet. Vi kommer ut ur våra vanliga hjulspår och rutiner, vi åker bort och mycket av det vardagliga pausas. Om du är som jag finns det sådant i vardagen som jag gör då jag tillbringar extra tid med Gud. Men vad händer då om du slutar göra dessa aktiviteter under sommaren? Tar du också ledigt från Gud?

Få av oss går till kyrkan varje söndag under sommaren, möts i våra bönegrupper eller kring samtalen om tro. Sommaren blir en tid då vi bara får släppa alla rutiner, alla måsten och ta dagen eller veckorna som de kommer (eller så som man planerat och längtat hela våren). Det riskerar att bli en omedveten paus eller semester även från Gud.

Sommaren kanske behöver bli en tid då du och jag skapar nya rutiner där Gud får en naturlig plats.

—  Maria Olausson

Jag hörde någon säga en gång att man bör koppla bönen till sådant man gör utan att ”tänka” i vardagen, sådant som blivit automatiserat. Vi funderar till exempel inte på om vi ska eller inte ska borsta tänderna, vi bara gör det. Alla de där automatiserade aktiviteterna kan jag koppla bönen till. När jag borstar tänderna ber jag, alltid.

Sommaren kanske behöver bli en tid då du och jag skapar nya rutiner där Gud får en naturlig plats. En tid då vi ser över sommarens rutiner och skapar förutsättningar att skapa tid tillsammans med Gud utan att fundera på om det är något jag ska eller inte ska göra. Vad gör du varje dag i sommar där du samtidigt kan få stanna upp och få en stund med Gud? En välbehövlig stund där Gud också vill fylla på dig inför en ny höst, en tid där Gud påminner dig om att Han vill finnas i alla perioder av ditt liv och en tid där Han fortsätter vara den du inte kan och vill leva utan.


Fler artiklar för dig