När kristna ledare trampar i klaveret kan det bli världsnyheter. Pedofilskandalerna inom Katolska kyrkan är ett exempel. Det är en tragik att världskända kristna ledare uppträder olämpligt och omoraliskt mot kvinnor. Jag tänker bland annat på Willow Creek-ledaren Bill Hybels och Hillsong-ledaren Brian Houston. Att nyckelpersoner i global karismatisk kristendom inte ägnar sig åt rattfylleri eller sexuellt ofredande tas också för givet. Det skulle en helt vanlig ateistisk politiker i Sverige få sparken för.
Det är symtom på brist på gudsfruktan och helgelse i modern kristenhet. När teologin och förkunnelsen främst handlar om att Gud älskar oss som vi är på bekostnad av Guds helighet och betoning på ett heligt liv, då går det moraliska fallet snabbt. Utmaningen att leva ett helgat liv och leva i Gudsfruktan handlar om oss alla. Vi ska en dag möta Kristus och stå ansvariga för våra liv. Ingen kan då gömma sig. Vi är Guds barn med moraliskt ansvar. Rattfylleri och sexuellt ofredande i olika varianter måste vi ha en nolltolerans mot bland kristna ledare. Och många andra synder också.
Hur ska vi göra för att slippa den här typen av skandaler i framtiden? När det gäller de unika problemen med pedofili i Katolska kyrkan tror jag det handlar om det krav på celibat för präster som växte fram under medeltiden. Att överge celibatkravet kan kyrkan göra utan att ge upp vare sig bibeltrohet eller respekt för kyrkans tradition.
För alla kyrkor gäller det att först och främst få rätsida på vad som är rätt och fel. Blir allt relativt och flytande blir det svårt att upprätthålla kriterier för helgelse och etiska standarder. Det är nödvändigt med pastors- och ledarundervisning som syftar till att forma karaktär. Paulus skrev till Timoteus för 2000 år sedan. Det handlade om karaktär och helgelse hos kristna ledare. En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam. Ska vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Ska ta väl hand om sin familj.
Menar Paulus att det bara är perfekta ledare som gäller? Knappast.
— Stefan Swärd
Det är ord och inga visor. Menar Paulus att det bara är perfekta ledare som gäller? Knappast. Jesu egen lärjungaskara var ju ganska svajig i början.
En avgörande fråga är transparensen. Bibeln talar om att vandra i ljuset. Att bekänna synder för varandra. Att dela sin svaghet och brottningskamp med synden. Det gäller även pastorer och kristna ledare. Ledare som bekänner sina synder och tillkortakommanden, och visar på en omvändelse, har alltid en väg tillbaka. Och får förtroende. De som ljuger och smusslar, och inte står för vad man har gjort, de får inte förtroende.
[ Stefan Swärd: Ska det bli väckelse måste baptistkyrkorna med ]
