Gästkrönika

Trots att 80 procent inte röstar på dem förändrar SD vad som är tänkbart i asylpolitiken

Invandringsmotståndet har minskat kraftigt, samtidigt är ett invandringskritiskt parti med och styr Sverige, skriver Marie Demker.

Invandringsfrågan ligger stadigt högt upp på politikens och mediernas agenda. Det parti som starkast har mobiliserat i den frågan är Sverigedemokraterna. Partiet bildades 1988 men fick sitt genombrott i väljarkåren 2010 då partiet kom in i riksdagen. Sverigedemokraterna har ökat sitt väljarstöd i val efter val sedan 2010.

Hur kunde Sverigedemokraterna bli så stora att de dominerar regeringspolitiken? Ibland hörs påståendet att Sverigedemokraternas tillväxt förklaras av den starka önskan bland väljarna om restriktiv invandringspolitik under 1990-talet som dåtidens partier inte tillgodosåg. Men hur var det med den önskan?

En del av oss minns Expressens löpsedlar från den 6 september 1993: ”Kör ut dem!” Tidningen menade att det fanns en ”opinionsbomb” i invandringspolitiken. En SIFO-undersökning hade visat att mer än 80 procent ville att flyktingarna som kommit till Sverige borde förmås att återvända till sina ursprungsländer. Sedan valet 1991 satt partiet Ny demokrati i riksdagen, ett missnöjesparti med invandring på sin agenda.

SOM-undersökningarna ett år efter valet, 1992, visar också att motståndet mot att ta emot flyktingar då var som störst; 65 procent ansåg att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Därefter sjunker motståndet under hela 1990-talet. År 2000 ansåg 43 procent av svenskarna att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar, 29 procent att det var dåligt. Att tolka den utvecklingen som en stark önskan om mer restriktiv migrationspolitik ter sig orimligt.

Sverigedemokraternas framgångar förklaras av partiets förmåga att mobilisera det spridda invandringsmotstånd som alltid funnits men som nu samlas i ett parti.

—  Marie Demker

De svenska valundersökningarna från 1990-talet visar också att väljarna på det stora hela var nöjda med den flykting- och invandringspolitik som partierna stod för. Moderaternas och Centerpartiets politik anses 1998 aningen mer dålig än bra, en bedömning som blev den motsatta efter 2006 när de båda partierna satt i Alliansregeringen. Det enda parti vars flykting- och invandringspolitik döms ut av väljarna är Sverigedemokraternas. År 2014 ansåg två tredjedelar av väljarna att partiet hade en dålig flykting- och invandringspolitik.

Bilden av den ”opinionsbomb” som Expressen varnade för 1993 bleknar i framkallningen. Att partierna i det läget självmant skulle ta strid om invandringspolitik vore irrationellt. Det fanns inget att vinna, varken ideologiskt eller bland väljarna.

Sverigedemokraternas framgångar förklaras av partiets förmåga att mobilisera det spridda invandringsmotstånd som alltid funnits men som nu samlas i ett parti. Ett parti som därmed fått en förhandlingsposition som, trots att 80 procent av väljarna inte röstar på det, förändrar vad som är tänkbart och otänkbart i flykting- och invandringspolitik. Snart kanske också i demokratin.


Fler artiklar för dig