Som 90-talist, eller ”millennial”, hör jag till generationen som introducerades till sociala medier i tonåren. Min första inloggning på Facebook gjorde jag när jag var runt 14 år gammal. Generationen efter mig är den första som inte minns en tid innan sociala medier.
Dagen publicerade nyligen två intervjuer som berörde temat sociala medier. Å ena sidan en intervju med Joel Halldorf (19/4), som säger retoriskt att det kanske funkar utmärkt att forma lärjungar på sociala medier – eller kanske inte. Å andra sidan säger Hanna Nilsson (5/4), på sociala medier HannizPanniz, att vi oundvikligen kommer att förlora den yngre generationen om vi som kyrka inte inser att det är på sociala medier de befinner sig och som har störst inflytande på deras liv.
Både Halldorf och Nilsson har viktiga poänger. Hanna Nilsson efterlyser bättre kristen närvaro på sociala medier. Liksom Paulus gick till torget där människorna befann sig, behöver kristna finnas där människor är i dag, och det är oundvikligen så att den ”plats” där människor, och särskilt unga, spenderar mest tid är på diverse sociala medier. Därmed är det inte svårt att dra slutsatsen att kyrkan borde se det som en del av sitt uppdrag att finnas som en sund röst i sociala medier-bruset, särskilt om man inte vill förlora den yngre generationen.
När jag sitter ensam med min skärm konsumerar jag innehåll som redan är anpassat utifrån mina preferenser.
— Victoria Vasquez
Men samtidigt är det ändå så att sociala medier inte kan forma lärjungar. De är till sin natur individualistiska och avsedda för konsumtion snarare än formation. Effekten blir att jag sitter ensam med min skärm och konsumerar innehåll som dessutom redan är anpassat utifrån mina preferenser. För att kunna formas måste man våga möta sådant, och sådana, som tvingar mig att tänka till och tänka om – något den välkända filterbubblan och avfölja-knappen effektivt hindrar.
I vår individualistiska tid missar vi dessutom lätt att Paulus främst adresserar de troende som en enhet, inte individer. I sina brev till de första kristna vill Paulus skapa en kollektiv identitet av människor med skilda bakgrunder, som dessutom inte valt varandra. Hans mål är att de troende, tillsammans, ska efterlikna Kristus.
[ Victoria Vasquez: Fokus på egen andakt gör oss handfallna som bibelläsare ]
Lärjungaskap är alltså inte bara hur jag är som individ, utan också hur vi är som grupp. Det är en process som måste ske i den fysiska gemenskapen, inte bakom en skärm. Vi måste fråga oss hur vi, tillsammans, formas till och gestaltar Kristus. Vi behöver se att personen bakom profilbilden är en del av samma ”vi”, och att vi, vare sig vi gillar det eller inte, är förenade genom att vi tillhör Kristus.
Så, ja, kyrkan behöver finnas i sociala medier, men kanske främst med budskapet att Jesus erbjuder så mycket mer än individualistisk ytlig hets: gemenskap, lärjungaskap och frälsning – och att allt detta finns utanför den digitala världen.
[ Steven Crosson: En gudstjänst kan inte ersättas av en skärm ]
