Ett slående inslag i mitt liv under uppväxten var ungdomskonferensen Youth i Uppsala. Föräldrahemmet förvandlades till ett hotell där vänner från olika delar av landet sov över för att delta. Underbara minnen, fantastiska vänner och livsavgörande beslut gav detta mig under tonåren. Ett förmiddagsmöte söndagen efter var kyrkan fulla av både ungdomar och äldre. Fortfarande lokalen dekorerad som den varit under ungdomskonferensen.
Vad predikanten predikade minns jag inte, men mot slutet av predikan säger han något som jag inte har glömt. Efter att ha givit en stor uppmuntran till ungdomarna för att de har genomfört hela konferensen, lyfter han ett perspektiv kring församlingens gemensamma söndagsgudstjänster. Han jämförde med hur det såg ut denna söndagsmorgon när ungdomarna själva fick bestämma själva mot hur det brukar se ut och säger, riktat till de vuxna i församlingen: Det är inte du och jag som behöver kompromissa på söndagsgudstjänsterna, det är ganska mycket de unga som behöver kompromissa.
Även fast detta sades lite i förbifarten blev poängen otroligt tydlig. Och för mig blev det en viktig insikt.
Ofta säger vi, även jag, att vi vill satsa på den unga generationen, men frågan är hur mycket är vi beredda att satsa? Är vi beredda att på riktigt ge allt för att möta den unga generationen som växer upp och ge dem så bra förutsättningar som möjligt? I samtal kring denna fråga är min erfarenhet ofta att man utgår från den gudstjänst som redan finns, för att därefter hitta vilka delar som man kan anpassa så att de passar för de unga. Vad skulle hända om vi vände på steken? Det skulle vara intressant att låta ungdomar göra en gudstjänstordning som de vill ha för att därefter se vilka delar som man kan förändra så att det passar även en äldre generation.
När blev Adidas och Nike mer angelägna än kyrkan att nå den unga generationen?
— Andreas Häger
Dessa tankar kommer till mig när jag sitter på ett flyg från London. Det har varit ännu en konferens och samtalen har kretsat kring Generation Z. Företag som Adidas och Nike pumpar in miljarder kronor för att förstå och påverka den unga generationen. De satsar, är villiga att förändras och är ambitiösa i sin strävan att möta dem. Jag tittar på mig själv och tänker, sen när blev Adidas och Nike mer angelägna än kyrkan att nå den unga generationen? Ska vi på riktigt bli överraskade när ungdomar inte dyker upp på söndagsgudstjänster när de inte är inkluderade i skapandet och utformningen?
Generationen som växer upp vill inte vara konsumenter, de är producenter. Vill vi nå dem måste vi som kyrka ge dem utrymme att kunna producera, tillsammans med hela församlingen.
[ Andreas Häger: Varför kyrkfikar du inte med någon i en annan generation än din? ]
