Min mamma växte upp i Stockholm i mitten av 1900-talet. Hon var den första i sin skolklass som hälsade på en livs levande afrikan vid ett missionärsbesök i söndagsskolan. Själv upptäckte jag som barn i 1970-talets Stockholm de första pizzeriorna. Vi åt, njöt och förundrades av den exotiska maten. Mina barn växlar obehindrat mellan sushi, taco och rödbetsbiffar. De handlar helst på den arabiska saluhallen där utbudet är både bredare och billigare. Vårt land har utvecklats, mest till det bättre.
I medier hör jag om begränsad arbetskraftsinvandring och om hur kommuner och regioner kämpar med sommarens bemanning samtidigt som människor med ordnade förhållanden och jobb utvisas. Sådana som har flytt sitt land, funnit ett nytt hem och är inställda på att bo, leva och bidra här.
Varför blir människor med utländsk bakgrund nästan alltid beskrivna som problem som ska lösas genom reglering, begränsning och kontroll? Ja, integrationen i Sverige har sina utmaningar som inte ska förminskas. Men det är dags att vi ger röst åt andra berättelser om alla de nya svenskar som bidrar till ett modernt Sverige.
Vårt land har utvecklats, mest till det bättre.
— Ulrik Josefsson
Arbetsmarknaden behöver händer och ekonomin likaså. Den svenska kulturen kan berikas av olika röster och uttryck som bidrar till en breddad svenskhet. Men för mig är teologin det viktigaste skälet till att välkomna och bejaka människor.
[ Utmaningarna med integrationen hamnade rakt i knäet på ungdomsledarna ]
Bibeln talar om ”änkan, den faderlöse och främlingen” och om att stödja den utsatte. Men på ett djupare plan behöver vi träna oss att se samhörigheten alla människor emellan. Det är inte nationaliteten som är vår grundläggande identitet utan att vi alla är skapade till Guds gränslöst älskade avbild. Glömmer vi detta begränsar vi varandra och urholkar oss själva.
Låt mig berätta om en familj vi står nära. Äldste sonen kom 2015 från Afghanistan. Sedan snart tre år bor hela familjen i Sverige, bara ett stenkast från där vi själva bor. Barnen går i de skolor där våra egna barn gick. Spelar fotboll i ”vår” kvartersklubb och föräldrarna läser SFI. Äldsta dottern, Alina, är dryga 20 år. När hon kom var horisonten för hennes arbetsmöjligheter hemmet och köket. Efter en tid vidgades bilden och hon började tala först om barnomsorg och sedan vårdyrken. SFI är avklarat, körkort tog hon för en tid sedan och nu läser hon in gymnasium på en folkhögskola, helt inställd på att utbilda sig till läkare.
Bilden av möjligheterna påverkar vilka vi tror att vi kan bli! Därför måste Alinas berättelse bli hörd. De goda exemplen visar på större möjligheter som kan ge fler mod att bidra till det goda samhället. Det behövs för de nya svenskarnas och för Sveriges skull. Men också för oss som har en kristen syn på människan.
[ Elisabeth Sandlund: Berättelserna om lyckad integration är ett viktigt motgift ]
