För några veckor sedan var jag och föreläste för 14 kristna förskolor om nya regler som gäller från 2 januari i år. Delvis handlar det om en skärpning för att tydligt skilja konfessionella inslag från övrig verksamhet. Syftet är att man som förälder tydligt ska kunna veta när och vad för konfessionella inslag som sker under förskoledagen och bestämma om barnet ska vara med.
I inledningen av föreläsningen frågade jag alla som satt där: ”Har du mött föräldrar som inte velat att deras barn ska vara en del av konfessionella inslag hos er eller barn som uttryckt en annan önskan än föräldern?”. Av nästan 120 personer är det en handfull människor som räcker upp handen, resten sitter mest och tittar fundersamt och förvånat på varandra. Gruppen är inte nödvändigtvis representativ för hela landet men är ändå en fingervisning. Även siffrorna talar sitt tydliga språk: mellan 2014 och 2018 kom det enbart in sex anmälningar mot konfessionella förskolor i hela landet.
Under mina sex år på Skolverket förekom religionens plats i skolan ofta i medier. Men antalet frågor om detta till myndigheten under samma år var extremt få. De senaste åren har en del konfessionella skolor fått kritik, mestadels muslimska men inte enbart, där ett par skolor till och med fått stänga.
Barn har rätt till andlighet, men också rätt att välja bort andlighet.
— Maria Olausson
Varför ger inte politikerna kommuner mer och bättre resurser för att kunna granska att alla förskolor följer svensk lagstiftning? I stället bestämmer de sig för att konfessionella inslag är ett problem och att det ska hanteras genom hårdare lagstiftning, utan att egentligen veta om det är så.
Självklart ska alla föräldrar kunna bestämma själva om barnet ska delta i konfessionella inslag eller ej, men det är tydligt i förarbetet att också barnen måste bli lyssnade på. Barnen, i förhållande till ålder och mognad, ska ha rätt att få tycka till oavsett om deras vilja går emot föräldrarnas. Barn har rätt till andlighet, men också rätt att välja bort andlighet. Därför är det helt rätt att frivilligheten måste vara ledord, men hur blev religion något som barn, framför mycket annat, måste skyddas från?
Efter min föreläsning kunde jag konstatera att många av förskolorna redan före införandet av de nya reglerna följde dem. De är så måna om att göra rätt att de använder hängslen och livrem. Jag undrar vad politikerna tror att de har uppnått med de nya reglerna: rättat till ett faktiskt problem eller enbart signalpolitik om att religion skulle vara farligt för barn?
