Tidningen Dagen har skrivit om märkliga turer i Uppsala baptistförsamling. Svåra inre konflikter där ett antal medlemmar uppmanas att lämna. Uteslutningar. Krav på samfundslojalitet och en paus i att välkomna nya medlemmar, trots att församlingen bara har 30–35 aktiva medlemmar kvar. Uppsala baptistförsamling var så sent som på 1960-talet en av Sveriges största baptistförsamlingar med 600 medlemmar.
Frågan berör mig djupt. Dels har jag varit i den aktuella kyrkan ett antal gånger. Medverkat vid ett antal olika förnyelsemöten som arrangerats där senaste 30 åren. Dels är jag barnbarnsbarn till första generationens baptister i Sverige, både på min mormors och min morfars sida. Baptistkyrkors väl och ve är en del av mitt DNA.
Baptismen var kanske den radikalaste delen av den framväxande frikyrkorörelsen i mitten av 1800-talet. Cirka 700 baptistförsamlingar växte fram runt om i hela Sverige. Det sammanlagda medlemsantalet låg på 70 000 som allra mest för bortåt 100 år sedan. Det är fler medlemmar än vad hela Equmeniakyrkan har i dag. En gång i tiden fanns det åtta baptistförsamlingar i Stockholms innerstad. Nu är det en kvar, Norrmalmskyrkan.
Utvecklingen är tragisk. Uppsala baptistförsamling är bara ett exempel på gamla frikyrkor som krympt, stagnerat och urartat. Det hade inte varit så farligt om nya rörelser hade ersatt de gamla. Nedgången i de äldre samfunden är betydligt större än antalet personer som kommit med i nya rörelser och samfund som trosrörelsen, Hillsong, Vineyard med mera.
De gamla templen som i stor utsträckning står kvar vittnar om forna storhetstider, engagemang, eld, passion. Men här och var har elden av olika skäl slocknat och alltför många gamla frikyrkotempel står i dag tomma.
Vi måste åter igen räkna med de gamla frikyrkorna för de behövs även i en ny tid.
— Stefan Swärd
Även i Uppsala baptistförsamling har något utan tvekan gått fel. Trots lovande förnyelsesatsningar under senare år och blomstrande bönemöten hamnar man i en återvändsgränd där medlemmar uppmanas att lämna och där engagerade utesluts. Det är nog det sista man ska göra om man vill vända trenden.
Men det går att vända utvecklingen! Vi har åtskilliga blomstrande och andligt vitala äldre frikyrkor i Sverige som klarar generationsskiften och drar till sig nya medlemmar som blir engagerade. De goda exemplen finns!
Ska vi få en ny väckelse och andlig besökelsetid i Sverige måste vi återigen räkna med de gamla frikyrkorna, de behövs även i en ny tid. I stället för att ägna tid och kraft åt sönderslitande konflikter kan kyrkorna åter bli fullsatta och församlingarna vibrera av liv. Dagens frikyrkliga har ett arv som glöder.
[ Baptistkyrka stoppar för nya medlemmar efter kris i församlingen ]
