Att läsa Bibeln varje dag, eller att åtminstone sträva efter det, är för många en viktig del av ens kristna liv. Men regelbunden bibelläsning innebär inte nödvändigtvis att man förstår det man läser. I en artikel publicerad i den amerikanska tidskriften Christianity Today problematiseras det som på engelska kallas för “quiet time” (tyst tid eller daglig överlåtelse, red anm). Artikelförfattaren Dru Johnson menar att betoningen på den egna andakten har skapat en generation av kristna som möjligtvis kan citera bibelverser och har koll på vissa teologiska klyschor, men som sällan har någon djupare förståelse för kontext, teman och de teologiska idéer som genomsyrar Skriften. Därmed står många handfallna i mötet med svårare bibeltexter och saknar vishet att resonera kring nutidsfrågor som Bibeln inte adresserar.
Ibland innebär den personliga andakten att läsa en kortare text, mer eller mindre slumpartat utvalt, och känna efter på vilket sätt man upplever textens tilltal. I sig själv är det inte fel.
Inom bibelvetenskapen talar man om att mening bland annat uppstår i individens möte med texten. Men detta sätt att ta sig an bibeltexten är många gånger influerat av vårt hyperindividualistiska samhälle med sitt fokus på vad jag själv får ut av texten, istället för att fråga sig vad som är Skriftens ärende och hur jag passar in i den. Bibeln blir en självhjälpsbok där även dess starka fokus på rättvisa i samhälle och system, omvandlas till individuella etiska principer.
Naturligtvis borde fler av oss läsa Bibeln oftare.
— Victoria Vasquez
Naturligtvis borde fler av oss läsa Bibeln oftare. Men frågan är vad som är värdet med den personliga andakten om den mest göder det individualistiska projektet. När bibelläsningen lämnas helt åt individen, utan att också förse henne med verktyg och tolkningsnycklar för att ta sig an det hon läser på ett djupare sätt, är risken att bibelkunskap förblir ytlig och går miste om en stor del av sin kapacitet att utmana och förvandla på såväl individ-, grupp- som samhällsnivå.
[ Frida Park: Risken är att väggbibelorden spär på en redan negativ trend ]
Så vad är lösningen? Här kan predikan och undervisningen spela en viktig roll. Många predikningar är vad jag kallar trampolinpredikningar där bibeltexten används som en språngbräda till något annat och antingen bortser från eller åtminstone suddar ut kopplingen till exempelvis historisk och litterär kontext. Men för att förstå vår Bibel behöver vi kunna mer än bibelcitat och teologiska klyschor.
Vi behöver tillsammans se hur Bibelns dåtid talar till vår nutid, hur texterna hänger ihop, lära oss förstå den bibliska världsbilden, de litterära kontexterna och narrativen. På så sätt lär vi oss också att förstå vår tro och blir bibelläsare som förstår hur bibeltexterna inte bara förvandlar oss, utan också vår omvärld.
