”Kan du beskriva för mig vad ditt barn har svårt med?” frågar rektorn på mötet. Mamman försöker trevande börja berätta men avbryter sig själv och tittar på mig med stora vädjande ögon och frågar ”Kan du förklara?”.
Detta tillfälle är bara ett i raden av möten tillsammans med skola, Bup och socialtjänst där mamman försöker få rätt hjälp för sina barn. Det är också ett av alla de oräkneliga möten som mamman har bett mig vara med på som stöd, men också för att förklara vad barnen faktiskt är i behov av. Mamman har själv autism och adhd, och kämpar varje möte med att försöka få fram budskapet om att hennes barn behöver mer hjälp för att inte få samma liv som hon haft.
Alltför ofta i mitt arbete på Frälsningsarmén och privat möter jag människor som har svårt att få den hjälp som de behöver. Alldeles för ofta är det också samma människor som saknar kunskap om regler och lagar, har svårt för att professionellt uttrycka vad de menar och samtidigt kunna behärska alla sina känslor. Det är helt vanliga människor som förväntas ”ta strid” för sina barns rätt till skola, utredningar, medicin och hjälp, men som oftast upplever att de står ensamma i denna kamp.
Jag minns ett möte som inleddes med att alla skulle presentera sig och när vi kom till mig så utbrister pappan ”Hon är en del av vår familj, hon känner oss”. Sedan uttalar jag de ord som inte ska behöva sägas för att få hjälp: ”Jag är utbildad barnrättsjurist och har jobbat sex år som jurist på Skolverket, och är här i dag för att stötta familjen”. Plötsligt är det som att stämningen i hela rummet ändras …
Vi som kyrka och social verksamhet blir ofta avgörande talespersoner och ett viktigt stöd för dessa människor i mötet med skola och myndigheter.
[ Låt inte drömmen om ett barn bli en mardröm för barnet ]
Vi har ett systemfel i Sverige där vi ”på pappret” har en mängd rättigheter och ett utbyggt välfärdssystem, men där allt för många inte lyckas utkräva de rättigheterna. Ett system som bygger på att du ska kunna de rätta begreppen och orka ta strid för ditt barn under lång tid i många olika insatser. Vi har massor med kompetenta och engagerade människor i både skola och på myndigheter, men som inte ges rätt resurser för att kunna ge rätt hjälp. Det leder till att många av barnen som redan har det tufft hemma eller har föräldrar som inte är välutbildade eller kan uttrycka sig på rätt sätt, inte får samma förutsättningar till hjälp. Föräldrarna som står på barrikaden för att ge sitt barn ett bättre liv än de själva har haft, döms ofta ut som ”krävande”.
Alla barn har rätt att få hjälp, oavsett föräldrarnas förmåga, och för dessa barn och familjer får kyrkan aldrig sluta kriga.
[ FN kritiserar Sverige angående barn till fängslade - “Är det vi som ska straffas?” ]
