Gör eller tyck något och du kommer oundvikligen att bli kritiserad. Men många kritiker är varken välvilligt inställda till dig eller pålästa, utan de utgår från lösryckta fragment av sådant du sagt eller starkt vinklade andrahandsuppgifter.
Okunniga och elaka kritiker kan man avfärda för att legitimera sig själv: Ser ni inte vilka hemska personer det är som kritiserar mig? Vi kan väl inte låta dem vinna? De verkar vara sämsta sortens kritiker, men det är en sanning med modifikation. De kan faktiskt vara den bästa sortens kritiker som finns - för egot!
Vi gör oss själva en otjänst om vi avfärdar även illasinnad kritik. För det brukar oftast också finnas saklig kritik, gömt bland den osakliga, en kritik som det är mycket svårare att värja sig ifrån. Kritik ställer mig inför ett val: kommer mitt främsta fokus vara att vinna eller att växa? Är jag så ärlig mot mig själv och min omgivning att jag ser det som ett tillfälle att justera min kurs? En mognande människa och en mognande rörelse väljer att ta vara på den konstruktiva kritiken och inta bara slå ifrån sig.
Kristenheten behöver inte mer försvarstal.
— Lars Gunther
Inte alla som påpekar problemen med liberalteologin kan avfärdas som osunda fundamentalister. Många liberalteologer inte bara avviker från strikt texttrogenhet, utan också från centrala delar av den kristna tron som teologen Roger E. Olson skriver i Against Liberal Theology som utkom förra året.
Inte alla som påpekar hur svensk socialdemokrati har drivit Svenska kyrkan i sekulariserande riktning kan avfärdas som högertroll. Per Ewert, fil dr i politisk historia, har visat i sin avhandling Moving reality closer to the ideal att det funnits en medveten agenda bakom denna utveckling.
Inte heller alla som påpekar problem inom pingstkarismatiska sammanhang är militanta antikarismatiker.
Som jag skrev i min förra krönika (1/2), kristenheten behöver inte fler försvarstal, inte mer skademinimering, den behöver självkritik!
Ett första steg av mognad är alltså att inse att man har kritiker som är insatta och balanserade. Ett andra och svårare steg är att kunna ta till sig kritik även om den är framförd kärlekslöst och uppblandad med osakligheter.
Loren Cunningham, grundaren av Ungdom med Uppgift, skrev i sin självbiografi att han tidigt fick lära sig att leta efter det korn av sanning som oftast fanns också i illasinnad kritik och använda den för att utvecklas. Den som väljer att till och med lyssna på sämsta sortens kritik med en öppenhet för att även i den hitta något som kan korrigera det egna tänkandet och handlandet, det är en person jag i min tur väldigt gärna lyssnar på.
[ Lars Gunther: Jag är plågsamt medveten om att det finns skadliga avarter inom Guds församling ]
