Svensk kristenhet har mycket att vinna på stärkta relationer med globala Syd

Just nu packar hundratals pingstpastorer runt om i världen sina väskor för att åka till Sverige. De ska vara med på konferensen Pingstpastor i Stockholm. Pingsts globala familj är stor, lite brokig och kraftigt växande och vi svenskar har så mycket att lära av våra syskon i globala Syd.

Svensk kristenhet har länge varit mycket aktiv i mission runt om i världen. För Pingströrelsens del har det formats ett brett och stort nätverk av församlingsrörelser i alla delar av världen, en global församlingsfamilj. Vi har sänt missionärerna, vi har stått för mycket av resurserna och vi har delat med oss av kunskaper och erfarenheter. Rörelsen har många gånger varit enkelriktad och vi har nästan trott att det är vi som räddar världen.

Verkligheten har stegvis förändrats. Som svensk Pingströrelse har vi fortfarande mycket att bidra med, men i dag talas mindre om sändande och mottagande och mer om att bygga relationer, byta erfarenheter och forma partnerskap. Det är en utveckling vi alla, inte minst vi i Sverige, har mycket att vinna på.

[ Internationell kraftsamling när pingstpastorer möts i Stockholm ]

Låt mig ta ett personligt exempel. I november var jag i Rwandas huvudstad Kigali. Vi jobbade med att utveckla teologisk ledarutbildning för pingströrelsen i landet. Utbildningsbehoven och utmaningarna är enorma men det är också möjligheterna. En av dagarna tog värdarna mig med på en rundtur till fem olika församlingar som just nu håller på att bygga ut sina kyrkolokaler. Stora kyrkor skulle bli större för att rymma fler. Byggandet genomfördes till största delen av församlingsmedlemmarna. Det fanns ett och annat att fundera på avseende arbetsmiljön, men det var inte byggena i sig som fångade min uppmärksamhet utan det som pågick i den gamla kyrksalen.

Vi har så mycket att lära gällande överlåtelse, tillit och förtröstan på Gud.

—  Ulrik Josefsson

Medan hammarslagen ljöd och svetslågorna fräste pågick bönemöte i kyrksalen. En vanlig veckodag på olika platser och vid olika tider på dagen pågick både bygget och bönemötet! Församlingen visste ”ska det bli någon ny kyrka får vi bygga den själva”. Men de visste också att Guds församling inte byggs av oss själva utan av Gud och därför måste vi hela tiden vara uppkopplade mot Honom i bön, överlåtelse och lyssnande. De gestaltade en förståelse av vad det är att vara församling byggd på engagemang och överlåtelse men också tillit och förtröstan.

När vi som svensk kristenhet fördjupar våra internationella relationer ska vi förstås bidra med det vi har av kunskap och resurser. Men vi har så mycket att lära gällande överlåtelse, tillit och förtröstan på Gud, som Lennarth Hambre skrev nyligen på ledarplats (21/12-22). När pingströrelsen nästa vecka samlar delar av sin globala familj hoppas jag att vi svenska pingstpastorer kan se och lära just detta.

[ Lennarth Hambre: Det här behöver kyrkan i Sverige lära av syskonen i Syd ]