Gästkrönika

Det löfte som verkligen spelar roll har aldrig kommit från dig

Ofta är det viktigaste beslutet vi fattar inte ett “ja” eller “nej”, utan snarare: Hur ska jag förhålla mig till det som redan händer? skriver Emma Audas.

Träna mer? Minska mobilanvändningen eller köttätandet? Stressa mindre? Om du har sådana planer för 2023 är du långt ifrån ensam. Men jag har en bättre idé.

Under julen har jag både hört och läst en mängd betraktelser som handlar om Marias ”ja”. Hennes avgörande, och världsförändrande ”ja”. Därför är det så intressant att bläddra fram Lukasevangeliets första kapitel – för där finns ju inget ”ja”. Och jag tror att det faktiskt är det mest inspirerande vi kan ta med oss in i det nya året.

Visst, jag förenklar. ”Må det ske med mig som du har sagt” kan så klart tolkas som ett ”ja”. Och vore det inte en form av våld från Guds sida att tvinga Maria till uppdraget? Men jag gillar verkligen tanken på att Maria här inte väljer, utan faktiskt bara får lov att acceptera. Är det inte just så våra liv ser ut?

Det är så mycket vi bara får lov att ta emot. En pandemi, ett krig, inflation. En diagnos som vänder upp och ner på livet. Ett ultraljud som säger att fostret inte mår bra. En depression. Ett meddelande om att du inte får behålla jobbet. Smärta i kroppen utan förklaring. En partner som en dag berättar att det finns någon annan. En oplanerad graviditet. En dement förälder. Utmattning. Vuxna barn som bryter kontakten. En gudstro som tynar bort. Ja, i vilken utsträckning väljer vi våra liv?

Ofta är det viktigaste beslutet vi fattar inte ett ”ja” eller ”nej”, utan snarare: Hur ska jag förhålla mig till det som redan händer? Ofta försöker vi bromsa, även om det inte går. Vi försöker göra det som redan hänt ogjort. Kanske går vi in i förnekelse. Tänk om vi i stället kunde bevara en tillit, en öppenhet? Bevara hoppet om att gåvor och orsaker till tacksamhet kan komma ur de mest märkliga skeenden?

Kallelse handlar mindre om vad vi ska göra, och mer om vilka slags människor vi ska bli.

—  Emma Audas

Det handlar heller inte alltid om kriser eller katastrofer. Ibland är det bara en okänd väg vi skymtar, och vi vet att den leder till en plats där vi aldrig varit tidigare. Vågar vi lyssna när änglar och människor kommer med märkliga förslag, eller har vi alltför bråttom att avfärda? Det krävs mod för att leva utan färdigt manuskript.

När vi nu går in i ett nytt år kan vi ta med något av det Maria lär oss. Hon visar oss att kallelse ofta handlar om att våga leva ett liv som inte har en klar, överskådlig plan. Att kallelse handlar mindre om vad vi ska göra och mer om vilka slags människor vi ska bli. Och mest om vem Gud visar sig vara. Hon påminner oss om att fokus på oss själva lätt gör oss mindre förberedda då livet blir annorlunda än vi tänkte.

Så nej, jag tror inte att självförbättrande nyårslöften ska rädda oss under 2023. Lyft blicken. Det löfte som verkligen spelar roll har aldrig kommit från dig.

Fler artiklar för dig