I början av december hade jag förmånen att gå en kurs i Stockholm. Tillsammans med ett antal marknadschefer, kommunikatörer och konsulter i social media management fördjupade jag mig under ett par dagar i konsten att bygga varumärke i sociala medier.
Ni kan ju kanske ana att jag som pastor minst sagt kände mig som en udda fågel i sammanhanget! Samtidigt var det kanske just det som gjorde det så inspirerande. Att få möta människor från andra arbetsplatser och sammanhang och i det få perspektiv på oss som kyrka. Kanske är det en vardag för dig, men för mig som arbetar inom kyrkan är det tyvärr något som inte händer så ofta som en hade kunnat önska.
Under dagarna varvades undervisning om algoritmer, varumärkesbyggande och sociala mediestrategier med samtal över kaffekoppen och jag fick fascinerat ta del av andra människors livsberättelser och vardag. Och så mitt i allt kommer den där kommentaren som har hängt kvar efteråt som någon slags påminnelse in i mitt liv om varför jag håller på med det jag håller på med.
[ Ida-Maria Brengesjö: Kyrkan måste förändras om hon inte ska dö ]
Det var under kursens första dag då undervisningen behandlade vikten av att använda sociala medier för storytelling, det vill säga att berätta vilka man är som företag eller organisation. Alltså att dela sin berättelse, värdegrund och historia via sociala medier och inte bara se det som en anslagstavla för särskilda satsningar och säljkampanjer. Mitt i det samtalet är det en i kursen som högt över rummet säger “ja, och där har ju ni som kyrka en fördel gentemot oss andra… för ni är ju på riktigt”.
Varför är vissa varumärken är kända för existentiell hälsa när det borde vara kyrkan som är det?
— Ida-Maria Brengesjö
Vi är på riktigt. Så rätt personen hade! Vi har något som inte bara handlar om en kortvarig lycka, en upplevelse eller pryl som man vill köpa. Nej, det vi har att erbjuda är något mer bestående, som går på djupet och som faktiskt gör skillnad i människors liv. Vi erbjuder mötesplatser mellan människor, men framför allt med Gud. Det är på riktigt! Och det slår mig hur lätt jag ibland glömmer bort det eller kanske tar det för givet.
Under kursdagarna väcktes även frågan varför vissa varumärken är kända för existentiell hälsa när det egentligen borde vara kyrkan som är det. Jag undrar om det är symptomatiskt för vårt samhälle?
Den senaste tiden har flera kulturprofiler uttalat sig om tro i medier och kanske ser de något som vi i kyrkan missar. Att i en värld av oro behövs något som är på riktigt. Där behövs en röst som ger hopp och ingjuter tro trots klimathot, krig och skenande ekonomier. Som vågar adressera större värden och rikta blicken högre.
Jag tänker att det är dags att vi som kyrka börjar vara den rösten! För det vi har i Jesus är på riktigt. Tänk att det behövdes en kurs i varumärkesbygge för att jag skulle bli påmind om det.
[ Ida-Maria Brengesjö: Gud tog plats mitt i lidandet - nu måste kyrkan göra detsamma ]
