I det omhuldande vintermörkret, den trettonde december, bryter Lucia igenom med sin tindrande ljuskrona. Den mörkaste natten på hela året fylls med värme när vi i gryningen går upp för att se den årliga Lucia-konserten – i verkligheten eller på TV. Tusentals ljus tänds över hela Sverige till doften av lussebullar och glögg.
Svenskar har förmodligen tänt ljus under årets längsta dagar i alla tider, tidigare för att skrämma bort onda krafter, senare för att fira det kristna helgonet Lucia.
Sankta Lucia var nämligen en person som, enligt traditionen, levde på Sicilien på tvåhundratalet. Den trettonde december dog hon martyrdöden och fick sina ögon utstuckna för att hon vägrade gå med på ett påtvingat äktenskap. Sedan dess har den dagen firats till minne av henne och firandet har utvecklats till ett firande av Lucia som en viktig symbol för synen och ljuset. Namnet Lucia kommer just från latinet lux, som betyder ljus.
Lucia blev så känd att hon figurerar i Dantes mästerverk Den gudomliga komedin, där hon leder författaren från mörker till ljuset genom hans färd. För Dante så är synen inte bara den bokstavliga synen utan också den symboliska synen – att se längre än vad ögat visar. Att förstå vad det är man ser på ett djupare plan.
[ Elisabeth Sandlund: Reagera mer när Jesus trollas bort ur julpsalmen på Lucia ]
Vi lever i en tid som har en fattigare bildsymbolik än den Dante växte upp med, men vi har Luciafirandet och det bildspråket det bär på. Lucia som symbol för synen och ljuset påminner oss om att synen inte bara är det man ser men också hur man ser.
Ljuset som lyser upp mörkret är inte bara de fysiska stearinljusens sken.
— Edel Irén Lappin
Med Luciafirandet träder vi plötsligt tillbaka in i en kristen symbolvärld. Högtiden har byggts upp av olika avlagringar under hundratals år: hedniska traditioner baserade på årstidernas cyklar mötte en siciliansk helgontradition, som i sin tur sammanblandades med svensk folktro.
[ Umeåskola firar Lucia utan religiösa inslag ]
Luciadagen är en av få dagarna där en äldre symbolik lever kvar. Det röda bandet som Lucia har om midjan står för blodet och martyrdöden; adventsljusstaken med sina sju ljus pekar tillbaka på ljusstaken i Templet i Jerusalem, som skildras i Gamla testamentet; den skinande gula färgen i lussekatterna ansågs ursprungligen kunna skrämma bort den ljusskygge djävulen. Men kanske viktigast: ljuset som lyser upp mörkret är inte bara de fysiska stearinljusens sken – utan hoppet och kärleken vi väntar på, när vi väntar på julen.
Lucias rika symbolvärld lär oss att vara uppmärksamma på symboler: att inte bara se det som är framför våra ögon, utan också hur dess betydelse sammanflätas med allt runt omkring.
[ Frida Park: Religionsfritt luciatåg är inte bara omöjligt, det är kränkande ]
