Inom några veckor är Sverige ordförandeland i Europeiska unionen (EU). Det är var ett tag sedan sist, närmare bestämt år 2009, även då med en moderat statsminister, Fredrik Reinfeldt. Den regering som Reinfeldt ledde var genuint EU-positiv. Även Ulf Kristersson har meddelat att hans regering är genuint positiv till det europeiska samarbetet. Men skillnaden är att nu är regeringen beroende av Sverigedemokraterna. Och Sverigedemokraterna är ett parti som förhåller sig avvaktande, för att inte säga direkt kritiskt, till samarbetet som vuxit fram inom EU. Med det långtgående inflytande som Sverigedemokraterna har i regeringskansliet kommer en stor del av de frågor som ligger på EU:s bord att också ligga på SD:s bord.
Inom EU är migration, klimat och energi centrala frågor för samarbetet. Men lika viktigt är sammanhållningen för att stödja Ukrainas försvar mot Rysslands anfallskrig. Europas stöd genom fortsatta sanktioner mot Ryssland och en enad front i stöd till Ukrainas kamp är nödvändigt. Mycket talar också för att ännu en flyktingvåg kommer att nå oss från Ukraina denna vinter.
Men Sverigedemokraterna har tidigare i Europaparlamentet röstat emot stöd till Ukraina och redan 2014 röstade partiet som enda svenska parti emot associeringsavtalet mellan EU och Ukraina. Och partiets klimatpolitiske talesperson Martin Kinnunen vill diskutera en avveckling av de svenska klimatmålen och partiet vill inte heller se en europeisk solidaritetspakt för att fördela flyktingströmmar.
Det är avgörande frågor inte bara för vårt land utan för Europas framtid.
— Marie Demker
Sverigedemokrater uttrycker dessutom ofta sympati med Ungerns politiska hållning, ett land som just nu står inför hotet att bli av med ekonomiska bidrag från EU eftersom landet inte lever upp till EU-stadgans krav på rättsstat och demokrati. I Sverigedemokraternas program finns en stark betoning på att nationer och stater hålls samman av historia och kultur. I valplattformen inför EU-parlamentsvalet 2019 säger partiet att “Sverigedemokraterna kommer därför arbeta för ett nytt fördrag, med tonvikten på nationellt självbestämmande, mer välfungerande demokrati och kraftigt begränsad makt för EU.”
[ Marie Demker: Om det inte räcker att lyda lagen - vart är vi då på väg? ]
Kommer det svenska ordförandeskapet att innebära sprickor i unionens stöd till Ukraina? Kan Sverige med någon som helst kraft driva frågor om gemensamma klimatmål i linje med Parisavtalet? Och kommer den gemensamma migrationspolitiken någonsin att kunna förverkligas? Det är avgörande frågor inte bara för vårt land utan för Europas framtid. Att Sveriges rykte som en progressiv kraft i Europa och världen riskerar att urholkas är i sammanhanget kanske det minsta problemet.
[ Steven Crosson: Ett ekonomiskt mörker sänker sig över Sverige ]
