Kristen äktenskaps- och sexualsyn debatteras nu intensivt och trycket är hårt att frikyrkorna ska liberalisera sin syn på samkönade relationer, som Thomas Idergard skrev på gästkrönikeplats 24/11. För att förstå varför är det viktigt att sätta debatten, och kyrkan, i sitt historiska sammanhang.
Kyrkans syn har genom tiderna varit att Gud har skapat oss, våra kroppar och vår sexualitet. Han har också skickat med en bruksanvisning för den sexuella gåvan, att utövas inom det trogna och livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. All annan form av utomäktenskaplig sex kallar Bibeln för sexuell omoral i modernare översättningar.
Denna klassiska och kristet präglade samlevnadssyn var ganska allmänt accepterad i samhället fram till början av 1960-talet. Psykiatrikern Lars Ullerstam kom 1964 ut med boken Sexuella minoriteter som blev en “bibel” för den följande sexuella revolutionen. Ullerstams tes var att skrota de gamla kristna normerna och i stället hävda att all sex är tillåtet och bra under förutsättning att det finns ett samtycke.
Men den sexuella revolutionen har gått långt. Kvinnor som utnyttjas i en global porrindustri, våldtäkt och mäns olämpliga beteenden mot kvinnor är allvarliga problem. Något vi inte minst påmints om i skandaler när världsberömda kristna ledare har kommit på fall.
De kristna idealen får aldrig predikas på ett sådant sätt att människor som inte tycker att de passar in tvingas in i stängda garderober.
— Stefan Swärd
Även kyrkan har så klart påverkats av revolutionen, på gott och ont. Det är många som tycker att den klassiska kristna normen är svår att leva efter. Vi lever i en ofullkomlig värld och även äktenskap mellan överlåtna kristna kan krascha. Att vänta med sex till dess att man gift sig är också en svår utmaning, det kräver en genomtänkt praktik och livsstil för att fungera, något jag strök under i min bok Ungdomar och kärleksproblem som kom ut 1978.
[ Frida Park: Är kyrkan tyst kommer hbtq-frågorna ändå avgöras inom loppet av en generation ]
Även synen på homosexualitet ingick i revolutionen. Det har nu varit tillåtet med samkönade vigslar i Svenska kyrkan i drygt tio år men bara en procent av alla vigslar sedan dess har varit mellan samkönade par. Trots det höga tonläget i debatten är det en begränsad minoritet som efterfrågar detta.
De urgamla kristna normerna som var tänkta som ett skydd så att människor inte far illa ses av vissa som förtryckande. Det är viktigt att säga att de kristna idealen aldrig får predikas på ett sådant sätt att människor som inte tycker att de passar in – de som brottas med sina äktenskap, sexuella snedsteg, frestelser till nätporr, eller att man har dragning till personer av samma kön – tvingas in i stängda garderober.
Kyrkan måste tillämpa öppenhet och ärlighet. I Svenska kyrkans liturgi bekänner man sina synder varje söndag, det är en bra praxis. Jesus talade om både nåd och sanning. Den balansen är viktig när det gäller samlevnadsfrågor även i dag.
[ Piensoho: Jag kan inte avvisa homosexuella från ledande uppdrag ]
